Den utmaningsrätt enligt Folkpartiets modell som genomfördes i Gotlands kommun december 2008 innebar att privata företag, föreningar och anställda kunde kräva att kommunen skulle upphandla verksamhet i konkurrens. Undantaget var strategiska ledningsfunktioner eller upphandling under pågående avtalsperiod. När kommunfullmäktige i oenighet avskaffade denna rätt nu i slutet av november gjorde den nu regerande rödgröna alliansen ett av sina två första stora misstag. Ett beslut som gav helt felaktiga signaler till det fria näringsliv som ön är så starkt beroende av. Man tyvärr finns det skäl att befara att det kommer fler sådana dåliga beslut initierade av den rödgröna alliansen.
Den signal beslutet förmedlade till kommunmedborgarna och näringslivet har redan resulterat i ett antal insiktsfulla kommentarer i våra två lokaltidningar. Men tyvärr även svamlande bortförklaringar från kommunalrådet. En tidig sådan fick jag på direkt fråga ställd till en ledamot i kommunstyrelsen - "det har ju inte visats något större intresse och krånglar bara till handläggningen".
Ja - när det gäller intresset så stämmer det. Men om man medvetet eller omedvetet mörkar, i stället för att tala om att möjligheten finns till konkurrens till lägre kostnad, kan man inte förvänta sig något annat.
Nu ser vi uppföljningen då man beslutat klumpa ihop upphandling inom en av öns största näringar turismen genom att låta en konkursmässig turistförening försöka koka ihop en tveksam soppa. Är det inte vad som brukar benämnas livsuppehållande behandling?
Det andra stora misstaget när man precis lämnat startblocken var att försöka avstyrka en grundlig genomlysning av hur turerna gick när kongresshallen gick till. Allmänhetens tilltro till politikerkåren lär inte ha ökat efter den fullmäktigedebatten. Att dessutom det andra tidigare dominerande partiet på ön centerpartiet deltog i detta "klia mig på ryggen-beslut", gjorde väl ej heller de före detta allianspartierna M och FP särskilt glada. Men bekräftade att beslutet att låta Lena Celion (M) överta oppositionsrådsarbetet var ett klokt beslut.
Vad som i sammanhanget var synnerligen glädjande var att Miljöpartiet snabbt insåg att trovärdighet i det politiska arbetet inte skall besudlas av en scratch my back-filosofi. Så beslutet blev det enda rätta. En opartisk utredning fri från yttre påverkan.
När nu de nya moderaterna på Luciadagen kom tillbaka med en ny motion där man kräver att utmaningsrätten skall återinföras, får man innerligt hoppas att Stefaan de Maecker och hans övriga sex vänner i miljöpartiet inser värdet av fri konkurrens även inom den kommunala verksamheten. Styrd statlig och kommunal upphandling modell kolchos borde ha försvunnit från kartan redan när Lillefar Stalin lade näsa i vädret.