När Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna för en månad sedan genom en så kallad vilandeförklaring fördröjde införlivandet av datalagringsdirektivet i svensk lagstiftning med ett år, var det sura miner hos regeringen och Socialdemokraterna. Men nu visar det sig att inte bara svenska oppositionspartier ogillar datalagring.
EU-kommissionen riktar kritik mot direktivets konsekvenser. I en utvärdering konstateras att EU-ländernas lagring av trafikdata från mobiltelefoner och datorer riskerar den personliga integriteten. Därför vill kommissionen genomföra en rad ändringar i direktivet. Begränsningen av vilka brott åtgärden får användas mot måste bli tydligare och snävare, lagringstiderna måste harmonieras mellan länderna och, om möjligt, kortas.
I riksdagsdebatten för en månad sedan argumenterade Folkpartiets Johan Pehrson och Moderaternas Ulrika Karlsson med liv och lust för att direktivet skulle införas i Sverige. Deras främsta argument: annars riskerar Sverige böter. Resonemang om den personliga integriteten var inte intressant.
Nu vore ett gyllene läge att byta fot, eller i alla fall att nyansera sitt datalagringsvurmande. Om inte ens EU-kommissionen är nöjd, varför ska då svenska riksdagspartier agera stödtrupper åt en från början tveksam lagstiftning?
Beslutet i riksdagen gav precis det andrum som krävdes. Det ger utrymme för Sverige att driva på för en omförhandling av direktivet. Regeringen kan börja med en klädsam reträtt och i alla fall stödja de förändringar som EU-kommissionen nu efterlyser.