Utsatthet hotar demokratin
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Kritik hör så att säga till vardagen och det måste en förtroendevald tåla. Men många får även uppleva trakasserier, hot och våld. Det är en helt annan sak.
Mordet på utrikesminister Anna Lindh är det mest långtgående och skrämmande exemplet på problemet, men långt ifrån det enda. Förra året fick Malmös kommunalråd, Ilmar Reepalu, sin bostad beskjuten. Vandaliseringen av centerpartiets lokaler på grund av dess förslag om förändringar av arbetsmarknadens regelverk visar att hot kan rikta sig mot ett helt parti och dess företrädare. Maud Olofsson fick fira påsk under polisbevakning.
Våld mot förtroendevalda är tack och lov ovanligt, men trakasserier är mycket vanligt förekommande och mer än hälften av riksdagsledamöterna anger att de utsatts för hot sedan 1998. Bland landstings- och kommunfullmäktigeledamöterna är motsvarande andel 14 procent, enligt färska uppgifter från kommittén om hot och våld mot förtroendevalda. Kommun- och landstingsförbundet gjorde häromåret en undersökning där det framkom att nästan var tredje kommunstyrelseordförande har varit utsatt för hot om våld eller våld.
Drabbar samhället
Utsattheten är med andra ord både utbredd och allvarlig. Det är inte bara de som drabbas personligen utan ytterst hela samhället som tar skada av det. De som hotar politiker har gått från att försöka påverka samhället inom demokratins spelregler till att använda sig av fruktan som vapen för att tvinga fram ett resultat, avreagera sig eller hämnas.
Ett samhälle där sådana tendenser sprider sig är illa ute. Därför är det viktigt att ta alla hot som riktar sig mot politiker på största allvar och sätta ned foten. Utslätanden och acceptans får aldrig vara okej. Det spelar ingen roll om man tycker att en politiker fattat ett dåligt beslut eller för fram korkade åsikter, om skolan där ens barn går lagts ned eller om man inte får det bidrag man anser sig ha rätt till - hot får aldrig vara ett handlingsalternativ i en demokrati.
I tisdags presenterade kommittén om hot och våld mot förtroendevalda sitt slutbetänkande. Kommittén vill bland annat se skärpta straff för hot som riktar sig mot politiker och efterlyser säkerhetsansvariga i kommuner och landsting.
Det är bra förslag som bör bli verklighet. Alternativet är en utveckling mot ett samhällsklimat där allt färre vågar ta politiska uppdrag och där de som gör det undviker nära kontakter med sina uppdragsgivare - medborgarna - av rädsla. I ett sådant samhälle gror både politikerförakt och väljarförakt, vilket gör alla till förlorare.