Utveckling eller avveckling av service på hela Gotland
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det här är inget nytt, utan har funnits under hela den industriella period, som vi har haft sedan 1800-talet, och även i viss mån ännu tidigare.
Idag verkar man ha nått en smärtgräns där en ständigt krympande och föråldrad landsbygdsbefolkning inte längre räcker till för att upprätthålla servicen. Vi ser det inte minst på Gotland där man lägger ner skolor, vårdcentraler, butiker och annat som behövs för att livet på landet ska kännas fullvärdigt.
Storbönder och turister
Gotland är inte så stort, säger man, det går bra att pendla. Jo visst, men det tar ofta emot att tillbringa 1-2 timmar på resande fot varje dag. Bensinen är numera så dyr så det bara återstår kollektivtrafik som förlänger restiden ytterligare. Bussen går ju inte alltid när man själv vill.
Ute på landet återfinns snart enstaka storbönder och turistanläggningar. Även de lever ett arbetsamt liv, inte minst med alla överklagande från, främst sommarboende.
Kor och lamm luktar illa och drar flugor till grannlaget och de som satsar sitt liv på turistanläggningar lever med ständiga överklaganden.
Tänker då främst på Pigge Werkelin, Johan Hellström på Furillen och Burgsviks camping. Visst får man tycka illa om vissa anläggningar och visst får man överklaga om det finns skäl för det, men det verkar ha blivit ett yrke att överklaga för överklagandets skull.
Nu uppstår snart ett nytt problem som man redan kan skönja. Turismen drar sig närmare och närmare Visby. Gårdagens turister var ofta födda på landet och ville tillbaka till naturen på sommaren. Vi kan bara se på alla dessa midsommardanser som anordnades i Tofta, Ljugarn, Fårö, Åminne med flera.
Midsommarfirande i Visby
Idag finns de kanske kvar som rester, om de finns alls. Ungdomen idag är uppvuxna i staden och där känner man sig hemma. Idag inviger man sommarsäsongen med midsommarfirande på Visbys krogar, inte på en lövad bana på Tofta.
Ännu vill många ha en stuga på landet. Men hur går det när inte affären längre finns kvar? Posten är nedlagd, distriktssköterskan och kanske läkaren har flyttat till en större tätort.
Till och med bankomaten har man flyttat? Vill man sommarbo kvar där då? När det är tre mil till närmaste affär? När ett läkarbesök är fem mil bort? Är det värt att ha kvar sin sommarstuga då? Det kan vara värt att fundera på ett tag.
Man har överklagat bort och talat sig varm för att just den företagaren eller just det byggprojektet måste stoppas för att inte störa idyllen som man har i sin lilla (140 kvadratmeter) sommarstuga.
Jag ser tendenserna på Gotland. Jag har sett tendenserna en längre tid på Fårö. För 45- 50 år sedan, när jag var liten, fanns det sex livsmedelsbutiker, post, bank distriktssköterska, två skolor, bensinmack och lite till på Fårö. I höst finns det ett dagis/förskola och en affär.
Det här tillhör utvecklingens avveckling och det kan man tyvärr inte stoppa. Jag tror personligen att en fåröbro, kanske inte hade stoppat avvecklingen, men den kunde ha mildrats genom att fler kunde ha bott kvar längre och kunnat stödja den lilla service som finns kvar.
Behövs en bro till Fårö
Tyvärr lyckades en massiv sommarstugeopinion övertyga allt för många fåröbor att servicen skulle försvinna med en bro (utveckling). Vi ser idag resultatet (avveckling) som jag faktiskt förutspådde för tio år sedan och fick tyvärr rätt. Avvecklingen skedde ändå.
Inte för att det hjälper och tyvärr är det alltför sent, men jag avslutar med ett omgjort citat från romartiden som jag använt förut i mina sommarinlägg. Och alltid retar det någon..
För övrigt anser jag att det ska byggas en bro till Fårö.
Trevlig sommar