Utveckling kräver motstånd

Politik2009-11-04 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är svårt att vända ett hangarfartyg.
Ändå hoppas jag innerligt att den senaste tidens positiva händelser och beslut ska påverka det gotländska kynnet att alltid se det negativa i allt.
Med gotländskt menar jag i det här fallet inte infödda gotlänningar med tre generationers rötter på Gotland, utan det som präglar det gotländska samhället. Oss som kollektiv.
"Det går aldrig-mentaliteten" måste suddas ut.
Det är bevisat så många gånger nu att det går visst, så vi kan sluta vara så ängsliga för framgång. Särskilt andras.
Att ha en positiv utgångspunkt istället för en negativ betyder inte att man ska vara helt okritisk och svälja allt utan att ifrågasätta.

Vi kommer alltid att behöva de eftertänksamma, de kritiska, opponenterna, som en balans till de fritänkande entreprenörerna som vill att allt ska gå så fort det bara går.
Utveckling och tillväxt kräver visst motstånd för att bli hållbar.
Men man kanske inte måste utgå från att något kommer att misslyckas, att någon är inkompetent eller korrumperad eller har som mål att förstöra.
Ett bra sätt att möta förändring är att sätta tron till att de allra flesta faktiskt gör sitt bästa och har goda syften. Även om man inte håller med i sak.
Det är också skillnad på att vara kritisk och vara en missil som riktar in sig på att sänka en idé, blind för alla argument som inte stämmer med den egna uppfattningen.

Problemet är inte att Gotland består av en majoritet nej-sägare med bara sina egna intressen för ögonen. Problemet är att den stora majoriteten gotlänningar aldrig gör sig hörda. Debatten präglas av ett fåtal individer som sällan är för men desto oftare emot.
Kanske är det naturligt men resultatet blir att bilden av Gotland och attityderna hos gotlänningarna målas upp i ganska gnälliga färger.
Vi måste lyfta debatten, sluta peka ut varandra som illvilliga. Inse varandras olika roller och acceptera att vi inte har samma uppdrag.
Målet är däremot detsamma, att Gotland ska vara den bästa platsen att bo och leva på.
Och det går, det är jag säker på.