Tidigare näringsministern och Centerledaren Maud Olofsson blir den första före detta ministern på 2000-talet som vägrar komma till konstitutionsutskottet (KU) i ett granskningsärende.
Hennes roll skulle vara att hjälpa till att klara upp vad som gick fel i den så kallade Nuon-affären. Enligt utskottets ordförande Peter Eriksson (MP) har ingen regeringsmedlem på över tjugo år vägrat att komma när utskottet kallat. Troligen inte förr heller.
Statliga Vattenfalls köp av det holländska kraftbolaget Nuon var jättelikt och kom att förorsaka en förlust för svenska staten på tiotals miljarder; enligt en bedömning i Svenska Dagbladet i februari rör det sig snarare om femton miljarder.
Varnades
Vattenfall, som tidigare lämnade en utdelning till staten på flera miljarder årligen, har nu fått en så försämrad ställning att ingen avkastning alls utgår.
Under KU:s granskning har det framkommit att regeringen genom dåvarande näringsministern Maud Olofsson varnades för bland annat att avkastningen skulle äventyras.
Det är en självklar sak för KU att undersöka hur det här ärendet har hanterats. Det är inte förbjudet att göra dåliga affärer och även regeringar måste få lov att misslyckas om man gjort vad man kunnat för att undvika felbedömningar i svåra lägen.
För att rätta till eventuella brister i hanteringen och dra lärdomar för framtiden är det nödvändigt att regeringsarbetet genomgår en fortlöpande genomlysning och granskning. Det är en sådan som just nu pågår inom konstitutionsutskottet.
Men nu tänker Maud Olofsson inte delta i granskningen. Hon har i ett kortfattat brev sagt nej till den inbjudan utskottet skickat att komma på en utfrågning.
Sakkunnig
Samma svar har tydligen också hennes dåvarande medarbetare Elisabeth Thand Ringqvist gett. Hon är tidigare centerpolitiker och var vid tillfället politiskt sakkunnig hos näringsministern med särskilt ansvar för det statliga ägandet. Idag är Elisabeth Thand Ringqvist vd för Företagarna.
Det är många statsråd som under årens lopp svettats inför framträdanden i KU. Numera är dessa för det mesta också offentliga.
Det är säkert ingen särskilt eftersträvansvärd uppgift att stå i centrum för den uppmärksamheten. I det här fallet kan man lätt föreställa sig att intresset skulle vara stort. Det är inte ofta staten gör affärer i 90-miljardersklassen och den här har sagts vara den största kontantuppgörelsen som genomförts i landet.
Moralisk skyldighet
Det finns ingen skyldighet för före detta statsråd att svara på frågor inför KU. De kommer ändå. Det anses snarast som en slags moralisk skyldighet att den som på folkets uppdrag och bekostnad deltagit i rikets styrelse också deltar efter förmåga i de utredningar och utvärderingar KU gör .
Maud Olofssons, och i någon mån också Elisabeth Thand Ringqvists, vägran att ställa upp i KU kastar oundvikligen en skugga över hela saken. Finns det något att dölja?