Vad är märkligast i presidentvalet?
Foto: Mary Altaffer
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Är det att en av kandidaterna har en svart pappa från Kenya och en vit mor från Kansas?
Är det att han kan bli statschef i ett land där svarta, när han föddes för 47 år sedan, kunde ha svårt att få rösta?
Är det att den andre kandidaten höll ut under tortyr när han 1967-73 satt i nordvietnamesiskt fångläger?
Eller att han fyllde 72 år den 29 augusti och kan bli den äldste som flyttar in i Vita huset?
Obama och McCain begagnar sin ålder (Obama: förnyelse, McCain: erfarenhet) och sin bakgrund för att vinna förtroende. Men samtidigt tonar de ned det här.
Till skillnad från hustrun Michelle föddes inte Obama till en svart identitet. Det har varit en process för honom att acceptera att USA dömer honom efter hans hudfärg. Men han gillar det inte. Följaktligen var budskapet från demokraternas partikonvent i Denver att - det är väl inget konstigt med en rejält pigmenterad president.
Samtidigt var Obamas val av parhäst, Joseph Biden, ett underförstått svar till den skepsis som hans uppenbarelse ger upphov till.
McCains val av Alaskaguvernören Sarah Palin, 44, är också exempel på "balansering" av valsedeln, med en person som fyller ut luckor i toppkandidatens meritförteckning.
Men åldersfrågan sopar McCain under mattan. Han skojar bort den, som en gång Ronald Reagan. Samt förklarar att vinner han en period tänker han orka med fyra år till.
Ålder lika med erfarenhet är klangbotten för McCains budskap att han skulle vara överlägsen Oblama i att hantera dagens och morgondagens utmaningar. Men han ligger lågt med sin stora formativa upplevelse - Vietnamkriget. Det torde vara klokt. Amerikanernas beundran för mod i krig verkar ju numera inte omvandlas i röster. George Bush den äldre förlorade mot Bill Clinton 1992, Bob Dole mot Clinton 1996, John Kerry mot George Bush 2000. I ett land där patriotism värderas högt och anklagelser om motsatsen kan vara förgörande i politiken har bevisad vilja att tjäna landet med risk för livet inte belönats av väljarna.
Så även detta skulle John McCain ha emot sig. Förutom allt annat, inklusive före detta partistrategen Karl Roves dröm, punkterad av väljarna i kongressvalet 2006, om att göra republikanerna till det naturliga majoritetspartiet.
Men det finns faktiskt siffror som talar för McCain. Demokraterna har haft makten i Vita huset i bara tolv av de senaste 40 åren. Republikanerna har haft förmåga att föra fram vinnande presidentkandidater.
Nu är president Bush impopulär. Det allmänna missnöjet med sakernas tillstånd är stort. Republikanska kandidater har det besvärligt i val landet runt. Men inför partikonventen ryckte McCain fram i opinionsmätningarna. En förklaring var Georgienkrisen: varje gång det händer något obehagligt utomlands stärker det McCain.
Det skadade att Obama, på surfingsemester i gamla hemstaten Hawaii, uppfattades inledningsvis reagera lamt, med en maning till båda parter att ta det lugnt. Det finns bedömare som tror att detta ögonblick kan visa sig avgörande: En surfande Obama medan världen står i brand...
Tipset för dagen är att demokraterna överlag stärker ställningarna i novembervalet. Men vem som flyttar in i Vita huset står i vida fältet. Den osäkerheten är nog det just nu märkligaste i USA:s presidentval.