Vad är ni för egentligen?

Foto: Maja Suslin / SCANPIX

Politik2010-02-20 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag demonstrerade mot kärnkraften inför folkomröstningen 1980. Vi travade genom Visby och skanderade: "Vad ska väck? Barsebäck! Vad ska in? Sol och vind!"
"Aldrig, aldrig, aldrig, aldrig ger vi opp.....".
Vi ville ha direkt stopp på utbyggnaden av kärnkraft och en total avveckling på tio år.
De flesta socialdemokrater förespråkade linje 2, att kärnkraften skulle avvecklas i "den takt det är möjligt". Linje mittemellan (2) vann också som bekant folkomröstningen men någon plan för avveckling har inte aktivt drivits sedan dess. Allt fortsatte som vanligt.
I dag är vi därmed fortfarande till stor del beroende av kärnkraften, vare sig vi vill eller inte. Det enda konkreta beslutet som tagits var att förbjuda nya kärnkraftverk. Men utan en handlingskraftig plan för alternativa energikällor blir detta förbud tämligen ihåligt.
Partierna har sedan 1980 inte lyckats komma överens om en långsiktigt hållbar energipolitik. Inte ens socialdemokraterna lyckades under tolv år i majoritet att klara detta. Fanns ens några ambitioner? Kan man till och med använda ordet svek?
Den nuvarande regeringen har beslutat om en gemensam energi- och klimatpolitik som sätter kraft bakom satsningarna på alternativen. För att få en lösning krävdes att centern gick med på att befintliga reaktorer får bytas ut när de är uttjänta.
Inte bygga ut kärnkraften, utan ersätta gamla och osäkra reaktorer med nya. Helt utan statliga subventioner. Inte för att man tycker att kärnkraft är en bra och hållbar energikälla utan för att säkra eltillförseln av ett samhälle som inte fungerar utan el.
Det var så klart med stor vånda centerpartiet efter moget övervägande gick med på att gå emot denna hjärtefråga. Men man gjorde det för att uppnå det man är för: alternativ energi- och bränsleframställning.
De reaktorer vi har i Sverige och som vi fortfarande är kraftigt beroende av börjar bli gamla. Det finns ingen plan som klarar att i dag stänga kärnkraftverk och ändå bibehålla en trygg och säker eltillförsel i Sverige. Hur vänsteralliansen ska lösa detta dilemma nu när de inte lyft många fingrar för att satsa på alternativen under alla år som gått sedan 1980 är fortfarande en obesvarad fråga. Det hade varit mer intressant att höra vilka strategier vänsteralliansen har för att genomföra det man vill än att höra dessa eviga haranger om vad centern vill och inte vill.
Centern har tagit en tuff debatt och ett tufft beslut, av övertygelse att det är det bästa för att 1. säkra eltillförseln för nu och den närmaste framtiden. 2. För att det öppnar för kraftfulla satsningar på alternativen för att i framtiden slippa kärnkraft.
Självklart finns det en stor besvikelse inom centern över att behöva frångå totalstoppet av svensk kärnkraft. Men om partiet tidigare hade haft stöd för sin politik att kärnkraften inte är framtidens lösning, så hade vi inte behövt ha denna diskussion överhuvud taget.
Socialdemokraternas svängning i kärnkraftsfrågan de senaste åren är välkommen men partiets tidigare inställning och politik är ju en mycket, mycket, mycket stor del av problemet vi sitter med i dag.
Och att höra socialdemokrater tala föraktfullt om "partipiskan" blir i sammanhanget närmast löjeväckande.