Målarettan ligger i konflikt med Visbyföretaget Colorelit. Ord står mot ord. Påstående mot påstående. Hårda, närmast otrevliga ord på Facebook mot. Målarettans egen mer nertonade syn på konflikten i GT 4 januari 2011.
Som stående bredvid är det inte lätt, för att inte säga omöjligt, att helt förstå vad det hela gäller. Något som för de allra flesta företag och fackförbund ses som något helt självklart har blivit en infekterad böld som bara blir större för varje uttalande som de inblandade gör.
Colorelit menade från början att det var på grund av att man skulle tvingas ha ett ackordssystem (GT 21 december 2010) som man inte ville ha ett kollektivavtal.
Kan förhandla om ackord
Idag har man tonat ner det argumentet då de upptäckt att det går att förhandla bort just ackordet. Istället slår Colorelit ner på semesterkassan.
Där har de mer anledning att protestera för den kassan verkar helt otidsenlig och det är bara ett fåtal förbund som ännu har kvar den. Det finns en semesterlag som reglerar semester faktiskt. Nu är ett juristföretag inblandat och det ska bli spännande att se hur det går där.
Kollektivavtal är något som vi i Sverige har bestämt ska råda framför en lagstiftning. De flesta alliansanhängare är för att staten inte ska lägga sig i mer än nödvändigt, men när det gäller kollektivavtal kan de gå i taket och ropa på maffiafasoner från facket när de bara hävdar sin rätt att skriva avtal. Var är logiken?
Kollektivavtal gäller inte bara minimilöner (som en lagstiftning skulle göra) utan olika försäkringar vid skador och annat som båda sidor kan ha nytta av.
Utan kollektivavtal är den anställde helt beroende på arbetsgivarens godtycke och det kan vara svårt för den enskilde att kontrollera om arbetsgivaren faktiskt betalar in det han säger sig göra. Skulle det bli konkurs blir det i så fall staten som får gå in och betala.
Sned konkurrenssituation
Den svenska arbetsmarknaden bygger på frivillighet, men om allt flera går ifrån denna frivillighet skapar det oro på arbetsmarknaden när företag kan sätta vilka löner de vill. Vi har sett hur företag har betalat 20 kronor/timmen till utländska arbetare. Vem som helst kan förstå att sådana löner ger en sned konkurrenssituation och kommer på sikt att pressa ner lönerna för många.
När man summerar det som hittills skrivit får man försöka tolka det hela. Colorelit startades av några unga entusiastiska killar. De hade själva varit med i facket enligt egna uppgifter men när de blivit arbetsgivare ville de inte ens skriva avtal med sitt eget arbetsgivarförbund??? De tre anställda har också valt att stå utanför facket. Men vad händer om en av dem vill gå med i facket då?
Kommer det att bli diskussioner på företaget? Kommer de då att skriva på ett kollektivavtal? Eller är devisen "Kan själv" ett motto för Colorelit?
Vill inte ha avtal
Argumenten för att inte skriva avtal har ändrats under resans gång. Är det verkligen semesterkassan, och tidigare ackordet, som är den egentliga orsaken till konflikten? Eller är det bara att de vill inte?
Åtminstone de anställda ska nog fundera på ett och annat. En dag kanske företaget inte går så bra, vi har ju sett kraftiga konjunktursvängningar tidigare. Då kanske ett kollektivavtal hade varit bra att ha. Man saknar inte kon förrän båset är tomt kan nog gälla här också.