Saudiarabien är alltid ett viktigt land. En gång varje år blir det extra viktigt - vid tiden för hajj, pilgrimsfärden som är en av islams fem bärande pelare. I år infaller hajj sista veckan i oktober.
Värd för pilgrimerna, kvoterade efter land, är kung Abdullah, född 1924, "Väktare av de två heliga moskéerna", en gammal kaliftitel som åter togs i bruk på 1980-talet. Abullahs regim ansvarar för friden - som hotas av människors motsättningar.
I september var det 80 år sedan kungariket Saudiarabien utropades, av Abdelaziz al Saud. År 1938 påträffades stora fyndigheter av olja. Regimens kontroll över islams heligaste platser Mecka och Medina kompletterades med ofantlig världslig rikedom.
På den vägen är det. Till folkmängden är Saudiarabien inte så märkvärdigt, med inte ens 30 miljoner invånare, men religion och ekonomi ger globalt inflytande.
Hur ska man beskriva Saudiarabiens politiska system?
Frågan, och svaret, sysselsätter även opinionsbildare i Sverige.
Först för att vår kung i fjol hedrade sin saudiske kollega med en utmärkelse som tack för dennes stöd till scouting.
Sedan var det ett avtal om försvarssamarbete som i våras ledde till en ministers avgång.
I båda fallen ansågs svenskt uppträdande fel på grund av den saudiska regimens karaktär.
Försvarsminister Karin Enström hamnade i blåsväder när hon i SR-Ekots lördagsintervju 20 oktober inte prompt ville kalla Saudiarabien en diktatur.
Det enkla hade förstås varit att säga att så är fallet - och sedan fortsätta som förut, bygga goda relationer i förväntan om att den saudiska regimen inser vad som krävs i politiken i en demokrati.
Det kan ju vara så att en regim som anser sig lyda Gud mer än människor inte är så lättkränkt .
Alltså, struntar i kritik som när Peter Rådberg, försvarspolitisk talesperson för Miljöpartiet, hävdar att "Saudiarabien är en av världens grymmaste diktaturer och begår en mängd övergrepp mot sin egen och sina grannländers befolkningar."
Utrikesminister Carl Bildt har kallat Saudiarabien ett traditionellt arabiskt stamsamhälle, och ett familjeföretag.
Hur landets regim självt ser på saken framgår av författningen från 1992:
"Grundlag är Koranen och profetens sunna (tradition, vad Muhammed sade och gjorde medan han levde). Makten utgår från landets grundare Abdelaziz al Saud, dennes söner och sonsöner. Kungen utser sin efterträdare. Det åligger medborgarna att visa kungen trohet och lydnad både i välgång och motgång. Regeringen vilar på en grundval av rättvisa, samråd och jämlikhet. Allt i enlighet med Koranen och sharia, den islamiska lagen.?
Religionen och rikedomen, som möjliggör en välfärdsstat för de lydiga, förklarar varför den arabiska förändringsvågen ebbat ut vid den saudiska gränsen.
Men det sjuder, i en befolkning angelägen om förändring, och när det förestår ett generationsskifte: Abdelaziz söner håller på att ta slut och 15 000 prinsar söker plats vid köttgrytorna.
Saudiarabien hamnar bland de tio sämsta när den brittiska tidskriften Economist listar inemot 170 länder på sitt frihetsindex och amerikanska Freedom House kallar landet "ofritt", med negativ utveckling.
Så kritisk bevakning är befogad. Men kanske bör den beakta att alternativet till dåligt inte alltid är bättre.