Vad är tryggad ålderdom?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att åldras är inte alltid att åldras med behag. Att åldras är att bli ensam. Ensam i sin kropp. Ensam med sig själv. Ensam i huset.
Vi måste tillåta oss att tala om ålderdomen ur många aspekter, när åldrandet som sådant, familjestrukturen och livet ikring förändras och ändras märkbart.
Jag vill dö värdigt
Jag vill inte bli utlämnad till främmande människor i vården. De må aldrig vara så snälla. Jag vill kunna ta ansvar för min sista tid i livet.
Ha kontroll, som många människor på ålderns höst uttrycker det. Jag vill dö värdigt och om möjligt med klart huvud och gärna med Östersjöns böljor ringande i öronen.
Så tänker människor här och var i dag. Eutanasi, dödshjälp är ett begrepp som funnits länge, men en tanke som varje frisk och sund människa värjer sig emot.
Dödskliniker kommer då och då på tal. De finns i Schweiz, Holland, USA. Tanken anses befängd. Det svenska samhället är ännu inte moget för en debatt kring dödshjälpsfrågan än mindre att få ända sitt eget liv när man själv önskar.
I en dokumentär från Australien i veckan tydliggjorde en kroppsligt pigg 80-åring varför hon ville dö, vid vilken tidpunkt hon bestämt sig för att dö och hur hon skulle dö. Ända sitt liv för egen hand.
Det kan tyckas fasansfullt att med ett leende på läpparna tala om hur man ändar sitt liv men Lizette Nigot gjorde så.
Vi säger till åldringar som är trötta på livet, att de är deprimerade och i morgon blir det bättre. Ta det här pillret. Ring din son. Rulla ut och lyssna till dragspelsmusiken i gemensamhetsutrymmet och livet återvänder.
Listan över nära anhöriga
Vad skulle jag säga till min 83-åriga far när han vaknade upp efter ett misslyckat självmordsförsök.
- Det blir nog bra skall du se. Vilken tur att de upptäckte dig innan det var för sent. Nu kan vi bry oss om varandra tills du dör på riktigt.
När min far dog på ålderdomshemmet efter tre mycket svåra år, blev jag inte kallad till hans dödsbädd. När jag frågade personalen varför, fick jag beskedet att jag inte stod först på listan. Listan över nära anhöriga.
Vi skall alla dö någon gång. Det är en del av livet. Ålderdomen har förskjutits. Det är en del av den berömda välfärden. Inte bara en pension utan ytterligare levnadsår.
Vi blir allt bräckligare och sjukare på hemmen och servicehusen, men lever trots detta allt längre och längre.
I Australien har en rörelse bildats för rätten att dö värdigt när jag själv vill och på det sätt jag finner bäst för mig själv. Det var den rörelsen som gav Lizett Nigot modet att fullfölja sin framväxta tanke att dö för egen hand.
Lagar tillåter naturligtvis inte denna tanke. Därför träffas gamla människor och samtalar och lär sig hur man skall kunna gå värdigt och färdig ur livet. Och med vilka hjälpmedel.
En värdig ålderdom
Skall vi tala om ålderdom och trygghet inför ålderdom, måste vi också tala om döende och död och möjligheten att slippa bli vårdpaket. Hur skall en värdig ålderdom och slutskede i livet få lov att se ut?
Det är en fråga nog så viktig som personaltäthet, hemsjukvård, hjälpmedel eller boende. Låt oss våga lyssna till alla slags tankar som handlar om begreppet tryggad ålderdom.