Vad är viktigast: rödgrönt eller grönt?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
När språkrören Wetterstrand och Eriksson på måndagen kallade till presskonferens gavs tydligt besked: MP är ett rödgrönt parti, inte bara ett grönt. Och partitoppen är slipade förhandlare, om nu någon trott något annat.
Miljöpartiet gick stärkt ur stålbadsförhandlingarna om generell flyktingamnesti. Regeringen Persson fick ägna många långa nätter åt diskussioner med bland annat stjärnskottet Gustav Fridolin. En mandatperiod senare har MP befäst sin position som proffsigt och rödgrönt - en stor del av partiets väljare identifierar det som vänster.
Samtidigt är Miljöpartiet, sett till de rena sakfrågorna, både friskole- och småföretagarvänliga. Det finns potential för att göra upp med alliansen. Men om målet för 2014 är att gå till val tillsammans med Socialdemokraterna, som i Mona Sahlins ursprungsplan för 2010, kan man knappast sätta sig i Reinfeldts knä nu. Å andra sidan måste miljöpartisterna visa att de tar ansvar, att de är regeringsdugliga.
Därför var måndagens presskonferens ett taktiskt mästerverk. Miljöpartiet säger sig vara villiga att göra upp med alliansen i migrationspolitiken. Därmed minskar man utrymmet för Sverigedemokraterna att agera vågmästare i dessa frågor.
Men effekten blir inte bara att man försvårar för SD, utan också att alliansen får ett kraftigt minskat handlingsutrymme. Om migrationspolitiken inte ligger på förhandlingsbordet minskar SD:s incitament att rösta med alliansen på övriga områden. Det finns så att säga ingen möjlig belöning att hämta för gott uppförande.
Wetterstrand surrar Reinfeldt vid masten. MP kan ägna den kommande mandatperioden åt att opponera, men samtidigt uppvisa samarbetsförmåga. Samtidigt innebär det en cementering av svensk blockpolitik, som inte nödvändigtvis är långsiktigt önskvärd för MP. Storstadsbor som uppskattar miljöpartism i Wetterstrandtappning är en framgångsfaktor för MP, men kan skrämmas bort om rött trumfar grönt.
För Miljöpartiet är regeringsfrågan en fråga om taktiska överväganden, men också om partiets interna vägval. Vad är viktigast: rödgrönt eller grönt? Långsiktig blockpolitik eller en möjlighet till reell regeringsmakt i miljö- och klimatfrågan? För alliansens småpartier - särskilt liberala sådana - är frågan precis lika svår. MP har lockat liberala integritetsivrare förr, och kan göra det igen. Det är en öppen fråga vad som är värst av att bekräfta MP:s regeringsduglighet, eller att hålla dem utanför, som frifräsande liberal opposition.