Den 31 augusti 2012 lÀste jag i GA om Sören Isberg, mjölkbonde i Fide, och blev arg. Sören Isberg och hans kollegor inom mjölkproduktionen i Sverige stÄr inför sin vÀrsta kris pÄ trettio Är. För nÀrvarande blir det sÄ lite över till mjölkbönderna nÀr alla rÀkningar Àr betalda och mellanhÀnderna har fÄtt sitt att ekvationen inte gÄr ihop. Och dÄ beror det inte pÄ att korna har sinat utan pÄ ökade produktionskostnader och fallande priser.
LRF har bekrÀftat krisen och satt in "massrÄdgivning" pÄ gÄrdsnivÄ, för att försöka mildra och hjÀlpa sÄ gott det gÄr. Trots det kommer inte alla mjölkbönder att klara sig, enligt uttalande i GA samma dag frÄn LRF-ordförande pÄ Gotland, Anna Törnfelt.
Samtidigt som mjölkbönderna kÀmpar i motvind dimper det ner Äterbetalningskrav frÄn EU hos 140 gotlÀndska bönder. à terbetalningen avser felaktigt utbetalt gÄrdsstöd avseende 2010. Och enligt lÀnsstyrelsen beror det inte pÄ att bönderna har lurat sig till gÄrdsstöd utan pÄ att regelverket helt enkelt har varit sÄ krÄngligt att man inte har kunnat reda ut vad som gÀllde för tvÄ Är sedan. En oklarhet som de gotlÀndska bönderna nu fÄr betala för, tvÄ Är senare. Bland dem finns Svante Bendelin i Hemse som enligt de nya berÀkningarna Àr skyldig EU över 74 000 kronor. Och sÄ blev jag Ànnu argare.
Svenskt lantbruk sysselsÀtter nÀstan en halv miljon mÀnniskor i vÄrt land och utgör en av de absoluta grundnÀringarna i vÄrt samhÀlle. Utan inhemsk matproduktion skulle vi vara helt utlÀmnade till import frÄn omvÀrlden vilket inte skulle vara hÄllbart. Och medan vi kanske kan klara oss utan bio och internet klarar vi oss inte utan mat.
Problemet i dag Àr att svenskt jordbruk inte Àr ekonomiskt hÄllbart i sig utan att de flesta lantbrukare Àr beroende av andra grenar och bidrag för att överleva ekonomiskt. DÀrtill har vi EU som med en regeltÀt jordbrukspolitik i syfte att jÀmna ut villkoren för samtliga bönder inom EU snarare gynnar vissa (lÀs medelhavslÀnderna) pÄ bekostnad av de andra.
Som om inte detta var nog sĂ„ för jordbruksfrĂ„gorna en tynande tillvaro i den inhemska politiska debatten. NĂ€r hördes en partiledare sist tala om böndernas villkor? Vad krĂ€vs för att frĂ„gan om ett hĂ„llbart ekonomiskt jordbruk pĂ„ allvar ska fĂ„ ta plats i Rosenbad? Ăr det verkligen rimligt att bönder, pĂ„ grund av svĂ„rtydda regler, ska fĂ„ Ă„terbetalningskrav efter tvĂ„ Ă„r nĂ€r det snarare framstĂ„r som om det Ă€r regelverket och inte bönderna det har varit fel pĂ„?
Hur kan priserna, pÄ grund av internationell konkurrens, pÄ mjölk tillÄtas falla sÄ mycket att svenska bönder riskerar gÄ omkull trots att korna gör sin del av jobbet och konsumenterna fortfarande vill köpa mjölk? Det Àr inte konstigt att man blir arg, det Àr sunt.
Vad jag vill ha Àr en jordbruksminister som ryter till och slÄr handen i bordet sÄ hÄrt att det inte bara fÄr ledarskribenter att hoppa högt utan att det hörs och ger Äterverkningar Ànda ner till Bryssel. Jag vill ha ett enklare regelverk och jag vill att Erlandsson driver frÄgan om inte bara ett ekologiskt hÄllbart lantbruk utan ocksÄ om ett ekonomiskt hÄllbart sÄdant med sÄdan kraft att varken inhemska eller internationella politiker kan sopa frÄgan under mattan.
Vad tjÀnar det till att vi kan köpa ekologisk mjölk och nÀrproducerad falukorv om man inte kan försörja en familj och hyggligt leva pÄ det hÄrda arbete som krÀvs för att driva runt en gÄrd och förse ICA med mjölk och korv? Och det utan bidrag frÄn EU. Jag vill veta vad Erlandsson gör för Sören och Svante och deras kollegor. Ty i sanningens namn verkar det inte vara mycket i dag.