Val handlar inte bara om att välja det parti vi vill ska företräda oss i våra parlament - det handlar också om att sy ihop majoriteter som kan regera ett land, en kommun, en region, och ett landsting. En stabil majoritet som kan driva reformer och förvalta väljarnas förtroende utifrån valresultatet.
Sedan 2010 har Gotland styrts av en rödgrön majoritet ledd av det största partiet - Socialdemokraterna. Dessförinnan har regionen bytt majoritet vart fjärde år sedan 90-talet.
Ekonomiskt, demografiskt och politiskt står vi inför stora utmaningar. Hur ska regionens ekonomi stabiliseras på sikt? Hur möter vi dilemmat med att allt fler blir äldre medan färre unga stannar på ön? Hur påverkas det gotländska politiska klimatet om rasistiska populister tar sig in i regionfullmäktige?
Den senaste tiden har det mumlats allt mer om möjliga koalitioner efter valet. Tar M, C och FP över? Blir det fortsatt rödgrönt styre? En koalition mellan C och S?
De som hoppas på det sistnämnda ska nog inte satsa sina livsbesparingar på att det blir utfallet av höstens val. De politiska skillnaderna mellan partierna är större än på länge, och främst märks det i Centerpartiets utveckling den senare tiden. Att vara branschorganisationen Visitas politiska gren försvårar minst sagt samarbeten över blockgränsen. Jag tror visserligen att det skulle vara bra om Centerpartiet och de rödgröna kunde göra upp i fler frågor där man är samstämmiga. Men då krävs samarbetsvilja och mod - särskilt från C.
Vi ska också vara tydliga med att det rödgröna alternativet lyckats med mycket av vad man sade sig vilja åstadkomma. Gotland har Sveriges kortaste vårdköer, regionen går med sitt största överskott på decennier, och skolresultaten ligger över rikssnittet för första gången i SKL:s öppna granskning av landets alla kommuner. Kryssningskaj, idrottshall, mini-Maria och ny skolbyggnad står i startgroparna. Fler ungdomar än någonsin erbjuds sommarjobb genom Region Gotland. Men det finns fortfarande enorma dilemman att lösa.
Ingen vet riktigt vad de borgerliga partierna vill förändra. M, C och FP:s kritik mot de rödgrönas budget i var förvånansvärt slapp. I senaste budgetdebatten i fullmäktige ville Moderaterna skjuta till 100 000 kronor extra till revision - det var allt. Det är så man häpnar.
Nog för att detta är en partsinlaga, men den mest stabila majoritet som nu är tänkbar är den mellan de rödgröna, som i fyra år styrt regionen. Sedan högerpartierna senast styrde på Gotland har ett av partierna, KD, halkat ur fullmäktige samtidigt som FP har lämnat allianssamarbetet. Låt oss också dra till minnes att efter förra valet drogs C och M in i en ganska märklig strid om oppositionsrådsposten, där C trots att de fått färre röster ville göra anspråk på rollen som oppositionsråd. Märkligt är bara förnamnet.