Uppgifterna om Usama Bin Ladens död sätter punkt för en nästan tio år lång kurragömmalek mellan det ledande skiktet för Al Qaida och USA.
Efter den 11 september 2001 deklarerade USA tydligt att den ansvarige skulle hittas och efter förra veckans insats visade USA att man menade allvar. Det må ha tagit tid, men man gjorde vad man hade föresatt sig. Tyvärr dock på ett sådant sätt att det finns risk för att frågetecknen kommer att förbli fler än svaren.
Dagarna efter Usama Bin Ladens död spreds bilder från USA på människor med plakat i händer på vilket det stod skrivet att "rättvisa äntligen skipats för offren för terroristattentaten den 11/9 2001", uttryck som luktar hämnd och ett "öga-för-öga"-resonemang.
Det är förståeligt att anhöriga till de 2 977 människor som omkom hyser sådana känslor. Tyvärr klibbar sig lite av den lukten fast vid hela den amerikanska operation som satte punkt för Usama Bin Laden. För det är ett problem när en främmande stat går in i ett annat land och dödar en person. Det kan vi aldrig komma ifrån. Inte ens mot bakgrund av den 11/9.
Det är tydligt och förståeligt att det har varit viktigt för USA att markera gentemot omvärlden att terroristattentat på amerikansk mark inte kommer att tolereras.
Problemet är att USA nu har visat sin styrka på ett sätt som kan ifrågasättas folkrättsligt och som riskerar att många frågor förblir obesvarade. Knäckfrågan handlar givetvis om att Usama Bin Laden är död, vilket omöjliggör ett rättsligt efterspel.
Enligt uppgift har Usama Bin Laden själv tagit på sig ansvaret för terrorattentatet mot USA. Och ja, vad som hände för snart tio år sedan var så fruktansvärt att det alltjämt är nästintill oförståeligt och med all säkerhet finns det många detaljer kring förra veckans operation som världen inte känner till och som vi troligtvis aldrig kommer att få veta, men genom att inte tillfångata Usama Bin Laden levande har USA berövat världen möjligheterna till en utredning och en rättegång.
Det handlar inte om en allmän domstolsvurm, utan om säkerställande av internationella rättsliga principer. Hämndkänslor är någonting som den enskilda människan får känna bakom sin stängda dörr. Det är mänskligt.
Men en statsledning får aldrig hamna där i sina internationella ageranden. En statsledning måste föregå med gott exempel. Oavsett hur många enskilda, till viss del hämndlystna, människor den företräder.
Att Usama Bin Laden aldrig kan ställas inför rätta riskerar även att medföra andra problem för USA.
Spekulationerna kring identiteten dök upp i samma stund som nyheten spreds, agerandet kring operationen är höljt i dunkel och frågan är vad som händer med Al Qaida nu? Riskerar omvärlden att nya terroristattentat genomförs som hämnd för Usama Bin Laden? Var och hur slutar historien?
Frågor som, i vart fall till viss del, hade kunnat undvikas genom en rättegång, genom förhör med Usama Bin Laden och ett rättsligt efterspel, precis som vid störtandet av Saddam Hussein.
I efterdyningarna av den 11/9 fördes en diskussion kring USA:s internationella agerande under åren i olika frågor som en anledning till varför USA drabbades av attacken. Den självpåtagna rollen som världens storebror är inte utan möjlighet till kritik.
Obama talade om en "utsträckt hand" till mellanösterländerna i något av sina första tal som president, någonting som enligt nyhetsrapporteringarna uppskattades av berörda länder.
Jag kan inte låta bli att fundera över hur den utsträckta handen ses idag, därför hur man än vänder och vrider på slutet för Usama Bin Laden går det inte att komma ifrån att operationen har vissa gemensamma drag med just det internationella förhållningssätt som USA tidigare kritiserats för och som ligger i just den omständigheten att Usama Bin Laden inte fångades levande. Och jag har svårt att tro att den möjligheten inte fanns för USA, om USA verkligen hade velat ha det så.
Så, den övergripande frågan blir: vad händer nu?