Höj minimilönen med tio procent och familje- och bostadsbidragen med 25 procent. Inför 39 timmars arbetsvecka och en femte semestervecka. Sänk pensionsålder till 60 år. Inför förmögenhetsskatt och nationalisera de största bankerna och företagen.
Låter det som en dröm eller kanske för en del som en mardröm? Detta var faktiskt den politik som Mitterand gick till val på 1981.
Nationaliserade många företag
Den röstades fram av folket och gav socialisterna majoritet i Nationalförsamlingen. De 36 största bankerna togs över tillsammans med stora företag som el- och gasbolaget, kemiföretag och elektronikjätten Tohmson. Efter nationaliseringen var var fjärde arbetande anställd i statliga företag
Näringslivets makthavare blev givetvis ursinniga och tillgrep utomparlamentariska aktioner, som man vanligtvis hårt brukar fördöma.
Den borgerliga pressen hetsade mot Mitterand. Kapitalägarna vägrade investera och flydde med sitt kapital till skatteparadis som Schweiz och Luxemburg. Den internationella finansmarknaden spekulerade mot francen som tvingades devalvera flera gånger.
I mars 1983 tvingades Mitterand ge upp inför de franska kapitalägarnas ekonomiska sabotage och inför trycket från Reagan, Thatcher och Helmuth Schmidt. Han förklarade i ett tal till nationen att den internationella ekonomiska krisen tvingat regeringen till ett "tillfälligt uppehåll" i reformarbetet.
Privatisering och avreglering
Den europeiska reformismens sista stora projekt låg i ruiner och dess ledare kapitulerade inför nyliberalismen. Privatisering och avreglering blev socialdemokratiska mantra. Profeten i Sverige hette Kjell Olof Feldt.
Vad kunde man lära av detta? Att valutaspekulation och privatkapitalets flykt måste förhindras och sabotörernas egendomar konfiskeras? Att man på varje arbetsplats måste mobilisera för att kontrollera ägarnas aktiviteter och sätta stopp för ett utomparlamentariskt sabotage mot den politik som vunnit valet?
Är de franska socialisterna idag mer beredda att konfrontera borgerligheten? Eller väntar åtstramningspaketen bakom valretoriken?
Har vi ett fördelningsproblem?
Tänk om den rikaste procenten av världens befolkning erlade bara några få procent i förmögenhetsskatt. Detta skulle kunna betala alla sparpaket och brandväggar i Europa.
Är det ett fördelningsproblem vi har och inte en finanskris?