Vad har högerblocket för utrikespolitik?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är mycket vi inte vet om en eventuell moderatregerings utrikespolitik. Det är illavarslande nog. Men det man redan idag kan se är ännu mer illavarslande.
Biståndet är i år äntligen uppe i en procent av landets intäkter, för första gången sedan 1992. I riksdagen var det två partier som inte stödde höjningen av biståndet till 1 procent, det var centerpartiet och moderaterna. Moderaterna vill istället sänka biståndet. Hur det blir om borgarna vinner valet har vi inte fått besked om.
Jag är övertygad om att biståndet inte kommer att bibehållas på en procent om högern vinner valet i höst.
Vi har inte heller fått klart besked om ett eventuellt medlemskap i Nato. Centerpartiet som hittills varit emot ett Nato-medlemskap har ju redan visat att de är beredda att överge de mesta av sina kärnfrågor för att få vara med i den borgerliga alliansen. Folkpartiet och moderaterna är uttalade Nato-förespråkare. Beskedet inför valet är ett icke-besked.
Men jag är övertygad om att Sverige kommer gå med i Nato om högern vinner valet i höst.
Ibland förmedlas bilden av att utrikespoltiken går över partigränser och att alla är överens i frågor som fattigdomsbekämpning eller hur krig och konflikter ska förebyggas och hanteras. Det stämmer inte.
Det finns en tydlig höger-, vänsterdimension inom utrikespolitiken. En skillnad som manifesterar sig i de flesta utrikesrelaterade situationer som uppkommer, Israels krig i Libanon är bara ett exempel.
En del av den skillnaden är ideologisk och värderingsmässig. Den visar sig i synen på bistånd. Men en del är av traditionell eller historisk art. Genom att i konflikt efter konflikt intagit olika ståndpunkter genom historien har partier och debattörer "tränats" in i ställningstaganden i dagens konflikter. Detta har lett till att vissa debattörer från högerkanten nästan reflexmässigt tar USA:s eller Israels, parti oavsett konflikt eller situation.
Så har Israels brutala angrepp på sina grannar kunnat få stöd från borgerligt håll de senaste åren. Smaklösa övertramp som när Cuf:s ordförande skänker pengar till det israeliska försvaret, medan de bombar civila och FN-observatörer i Libanon, eller när Luf:s ordförande hyllar Israel trots övergreppen är andra exempel.