En stor del av svenskarna är medlemmar i Svenska kyrkan, med ganska dunkla föreställningar om vad det numera innebär.
När kyrkan direkt frågar sina medlemmar vad de vill säger de att ”kyrkan skall hjälpa människor”. Det är väl vad Lennart Lindgren också menar i sitt inlägg på Menlösa barns dag.
Den kristna kyrkan har under långa tider bedrivit vård, omsorg och utbildning. Numera har det utvecklade samhället tagit hand om allt sådant. Betyder det att kyrkan är överflödig, eller att hon skall försöka komplettera där samhället inte räcker till? Lennart Lindgren är som vanligt mycket försiktig med konkreta förslag.
Den egentliga uppgiften
Inom Svenska kyrkan finns naturligtvis många olika uppfattningar om kyrkans egentliga uppgift. Den kan vara att bilda en gemenskap av troende människor. Så har frikyrkorna tänkt; de har alltid stått fria från staten. Och nu är Svenska kyrkan en frikyrka.
En del vill gå vidare, starta kristna skolor, äldreomsorg på kristen grund. I USA ser vi den modellen företrädd. Där delar man upp sig efter sin kyrkliga tillhörighet.
Kyrkan som en allmän social inrättning – behövs det verkligen? Har kyrkan något att säga om ”ungdomars psykiska hälsa”, som inte psykologerna kan säga bättre?
Kalkbrytning på Gotland?
Kan kyrkan som sådan ta ställning mot kalkbrytning på norra Gotland, därför att somliga menar att den hotar vår miljö?
Eller demonstrera för permanent uppehållstillstånd för alla papperslösa?
Kyrkan kan inte ta på sig det ekonomiska ansvar som detta innebär. Man blir alltså en påtryckare på stat och kommun. Är inte det de politiska partiernas uppgift?
Kyrkans uppgift är av gammalt att ”förkunna evangelium”, människans förhållande till Gud. Kristna människor inspireras av sin tro att ”ta ställning i det som är medmänskligt och solidariskt”.
Kyrkan förvaltar mycket av svensk kultur och tradition, men den är inte en kulturinstitution. Kyrkans anställda arbetar i skolor och på sjukhus, men kyrkan kan inte vara en välfärdsproducent. Svenska kyrkans möjlighet är att vara ett öppet erbjudande, det som symboliseras av barndopet.
Den undanglidande frälsaren
Jag delar inte Henry Lindkvists uppfattning att ”Jesus var den förste socialisten”. Jesus låter sig inte användas på det sättet. Han glider undan alla ideologiska utmaningar, därför att han vänder sig till människans inre.
Det är väl en förklaring till att kyrkan har kunnat fortleva i både konservativa, liberala och socialistiska samhällen, både i diktaturer och demokratier.
Med samma omoderna budskap, det som handlar om förlåtelse och gemenskap. ”Du skall älska Herren din Gud… och du skall älska din nästa …” det är det urgamla budskapet, från Gamla testamentet.