Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Alla har en åsikt om Israel. Ofta är den stark. Och åtminstone i Sverige handlar det för det mesta om att landet beter sig imperialistiskt mot sina arabiska grannar i allmänhet och palestinier i synnerhet.Denna aversion har med åren kommit att gå så långt att kritiken mot Israel inte bara kommit att bli lika stark som den mot de omgivande diktaturerna, utan faktiskt med råge passera den i indignation. Trots att Israel är den enda riktiga demokratin att tala om i hela regionen är landet ett favorithatobjekt för västerländska intellektuella.I dagarna pågår en hetsig diskussion i Israel som kan synas ge utländska kritiker rätt men ändå öronbedövande fel: Premiärminister Ehud Olmert har gått till attack på landets högsta domstol.Till saken hör att oaktat vad någon må tycka om landets utrikespolitik har man världens mest potenta högsta domstol. Den dömer fullkomligt fritt från politisk påverkan. Domstolen är självförnyande. Nya domare utses av ett råd av - andra domare. Politiker är inte med i processen över huvud taget och kan därför inte utöva några som helst påtryckningar. När domstolen beslutar om huruvida regeringens politik är förenlig med grundlagen har man bara att lyda. Som exempel kan nämnas att domstolen prövade sträckningen av den världsbekanta muren som byggs mot palestinska områden och kom fram till att den på vissa ställen kränkte palestiniers rättigheter. Det var bara att ändra sträckningen - till enorma kostnader. För att en regering inte skall råka ut får sådan nesa i onödan finns en juridisk rådgivare till regeringen. Men denne svarar inte inför premiärministern utan inför högsta domstolen och har i realiteten en slags vetorätt mot regeringsbeslut.Detta system förädlar mer än i något annat land begreppet rättstat. Makten utgår inte från politikers nycker utan från lagens bokstav. Konstitutionalism kallas det, och brukar sägas utgöra kärnan i den västerländska samhällstraditionen. Men när det är något för festtalen i de europeiska staterna är det en levande realitet i Israel, landet som utmålas som Mellanösterns stora problem på varje kultursida.Olmert, vars styre har lett till att han nu har inte mindre än fyra korruptionsmål mot sig att hantera, har nu iscensatt en process för att slippa denna hämsko på sin rörelsefrihet. Han vill att politiker skall få sista ordet vid tillsättandet av tjänsterna vid högsta domstolen.I Israel är upprördheten stor över detta tilltag. "Ett brutalt försök från Olmert att rasera vårt rättssamhälle" sade exempelvis en före detta minister. Tja, det skulle bli ungefär som i Sverige i dag. Något får våra egna israelkritiker att tänka på.
