Medan de som har jobb, förmögenheter och stora hus har fått sänkt skatt de senaste åtta åren med en moderatledd skattesänkarregeringen har landets kommuner och Region Gotland fått det allt svårare att betala den välfärd medborgarna önskar.
Vi läser om att svenskarna sparar allt mer i aktier och fonder och Visby innerstad under vintern står mörk med släckta fönster för att välbeställda fastlänningar har köpt sommarhus i Innerstaden. Regeringen Reinfeldts sänkningar av skatterna har inneburit ett systemskifte i Sverige.
Sedan länge har den politiska ledningen i Region Gotland försökt hanka sig fram med tillfälliga inkomstförstärkningar för att slippa köra med motorsågen i gotlänningarnas välfärd. Men nu är man i det läget att kostnaderna måste minskas, för inkomsterna stiger inte i den takt som krävs för att klara nuvarande standard på öns välfärd.
Sveriges kommuner och landsting, SKL, har en analysgrupp, som jämför vad äldreomsorg, skola, sjukvård och annat kostar i jämförelse med andra kommunerna. Jämförelsetal är ett populärt sätt att mäta en verksamhets effektivitet.
Den visar att vi har väldigt hög kvalitet, mätt med olika mått, på den gotländska sjukvården. Men den kostar också mycket. Dock inte mycket mer än jämförbar sjukvård på fastlandet.
Problemet är bara att för att bekosta ett lasarett med så många specialiteter som vi har, så krävs egentligen en befolkning på cirka 250 000 innevånare. Vi är som bekant bara cirka 57 400.
SKL:s analysgrupp visar också att skolan på Gotland är dyrare än på fastlandet. Det vet vi om sedan tidigare och det har gjorts försök att lägga ner små skolor runt om på ön. Några lades ner, men försöken att lägga ner fler stupade på att då skulle skolskjutstiderna bli för långa. Och så startades Landsbygdsupproret som en reaktion mot försämringarna på landsbygden. Sådant påverkar politikerna. De vill spara pengar och det var inte säkert att det blev kostnadsminskningar av alla förslag till nedläggningar.
SKL konstaterar att öns politiker är aktiva och medvetna om läget och att de redan är på gång. Men att det krävs politiskt mod att ifrågasätta ”heliga kor”.
De ger inga exempel på heliga kor, men jag kan väl tänka mig att den internhyressättning som finns i regionen, kanske kommer att ifrågasätts nu, för att se om det finns bättre system att minska fastighetskostnaderna.
Ska det genomföras besvärliga politiska beslut om nedskärningar i välfärden, exempelvis lägga ner ett bad, en skola eller försämra inom sjukvården, så krävs det politisk enighet mellan partierna för att det ska lyckas. Blir det politisk strid blir det alltid svårare. SKL föreslår också att den som säger nej till en kostnadsminskning måste komma med ett eget förslag på motsvarande kostnadsminskning. Det ska inte bara gå att säga nej till åtgärder för att få ekonomin i balans.
Mycket av det som SKL:s analys grupp föreslår verkar bekant för öns politiker. De vet att det är en svår avvägning mellan att skära ner, minska kostnader och samtidigt satsa och gasa med investeringar, som ger fler jobb, bättre utbildning och välfärd.
De vet också att det inte finns någon kvick fix, det gäller att tänka och agera långsiktigt.