Vad ska facken göra?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men nu är inte Peter Pettersson någon mörkblå fackföreningshatare och därför förstår jag inte syftet med att kritisera facket och dess medlemmar för att som Pettersson menar bara agera i egoistiskt och protektionistiskt syfte. Och ifrågasätta fackets solidaritet.
Förhandling och strejk
Jag trodde att Peter Pettersson visste vad klasskamp och kampen mellan arbete och kapital är och att den kampen kan ta sig olika former. Ibland våldsamt som strejken och skotten i Ådalen 1931.
Men oftast smidigt och resonerande, som i de flesta fall de senaste hundra åren på den svenska arbetsmarknaden. Modellen med starka fackföreningar där organisationsgraden har varit högst i Europa har givit förhandlingslösningar på det mesta.
Få gånger krävs stridåtgärder och därav den svenska blomstrande tillväxten. Liksom hyfsade löner och god arbetsmiljö, även om mycket är kvar att göra.
För att kunna fortsätta debatten med Peter Pettersson om fackets roll, motiv och agerande måste jag få veta hur han menar att facket borde agera istället för som de agerat nu.
Skulle facken ha struntat i att svenska och utländska företag utnyttjade utländska arbetare till slavlöner och att de tvingades arbeta sex dagar i veckan och 10-12 timmar om dagen?
Vad är mer solidariskt?
På vilket annat sätt kan de svenska facken agera som är mer solidariskt än som de gjort hittills?
Är det mer solidariskt att låta de utländska företagen konkurrera med låga löner och slå ut svenska företag som betalar svenska avtalsenliga löner?
Är det fel att de svenska facken, som har avsevärt större styrka än andra europeiska länders fackföreningar, utnyttjar sin styrka för att hålla uppe löneläget och kraven på god arbetsmiljö och säkerhet?
Kan inte Peter Pettersson klart och tydligt formulera avsikten med sina inlägg och hur han tycker att facken istället ska agera för att vara mer solidariska?
Då kunde vi få en konstruktiv och begriplig debatt istället för detta slirande om internationell solidaritet och egoism, som Peter Pettersson hittills bjudit på.