Kyrkans tidning hade ett reportage för en tid sedan om ”onödiga” kyrkor. Det vill säga att runt om i landet finns tusentals kyrkobyggnader som inte längre behövs för verksamheten. Folk har flyttat till städer, och de som bor kvar på landsbygden går inte så ofta i kyrkan.
Tidningen skriver om Vara pastorat i Skara stift. Det som förr var 22 församlingar med 24 kyrkor har blivit ett enda pastorat. Nu har man lagt 18 av dessa kyrkor ”i malpåse”. Det vill säga minimalt underhåll, bara någon förrättning ibland när det inte behövs uppvärmning.
Ett pastorat, många kyrkor
Vi har samma utveckling på Gotland. Hela norra ön ner till och med Väskinde är ett pastorat med en kyrkoherde. Hur många är kyrkorna?
Artikeln illustreras med 24 ”tegnerlador”. Så kallades de skokartonger med takryttare som uppfördes i mängd under 1800-talet för att betjäna en kraftigt växande befolkning. Kanske var det den driftige biskop Esaias Tegnér i Växjö som satte igång det.
Man så ser inte kyrkorna ut, varken i Västergötland eller på Gotland. De är alla medeltida byggnadsverk med en egenartad skönhet. Några, som Träkumla, har faktiskt en gång tänkts lämnas att förfalla, eftersom man inte hade råd att underhålla.
Men man tänkte om. Och idag vill ingen säga att de flesta av våra landsbygdskyrkor borde få bli ruiner.
Restaurang eller biograf
Problemet finns i mycket större skala ute i Europa. De väldiga katedraler som inte längre fylls av gudstjänstbesökare börjar omvandlas till restauranger, biografer, teatrar.
Måste vi fundera på en sådan utveckling också i Sverige? Fast Gotlands vackra små kyrkor lär knappast behövas till något sådant heller. Avfolkningen på landsbygden är ohjälplig. Församlingarna måste använda medlemsavgifterna till verksamhet, inte till underhåll av byggnader som egentligen inte behövs.
Men – det riktigt knepiga är att varje liten kyrka har en grupp som värnar om den, de är inte många, men de har historien och kulturen på sin sida.
När Katarina kyrka på Södermalm i Stockholm brann ner, bidrog min gamle vän, organiserad ateist, med 500 kronor till återuppbyggnaden. Jag undrar om någon kan reda ut varför vi vill ha kyrkorna kvar fast vi inte längre använder dem som det var tänkt.
93 ruiner
Våra kyrkor har stått i snart tusen år. Om ytterligare tusen år, kommer Gotland att ha 93 pittoreska ruiner och en domkyrka som ligger så illa till att den bara fungerar som turistattraktion?
För jag är övertygad om att kristen verksamhet kommer att bedrivas på Gotland, så länge människor bor här. Men kanske inte i medeltidskyrkor.
Just nu fortsätter vi att underhålla våra kyrkor med hjälp av den kyrkoantikvariska ersättningen från staten. För Gotland har den varit ganska generös.
Ett rikt land har råd att bevara unika minnen av en tidigare kultur. Inte skall vi vara de som föröder det som våra förfäder byggde upp, där de satsade sina drömmar om skönhet och lyftning över vardagen.