Jesus sa att Gud föder fåglarna under himmelen. Det gäller kanske för fältbiologer också. En vacker tanke. Annars kan man väl undra vem som försörjer ungdomar som lever i läger i månader för att förhindra andra människors arbete.
De här ungdomarna behöver kanske inte tänka ett steg längre än till den påverkan på naturen som oundvikligen blir följden av all mineralutvinning. Gotland är fullt av spår efter kalkbrytning under många århundraden. De pittoreska Gravarna runt Visby finns därför att man där bröt sten till ringmuren. Nu lever vi till stor del på att turister kommer hit för att se den där ringmuren och vandra i Gravarna.
Ungdomsarbetslösheten är inget problem för fältbiologerna. Det är kanske bara äldre som bekymrar sig för den. Det talas om en förlorad generation som inte kommer in i samhället, därför att det inte ordnas jobb till dem. Men vill de ha jobb? De tror kanske på fiktionen om valfrihet. De har ännu inte upptäckt hur lite valfrihet en enskild människa har.
”Svenska ungdomar vill inte jobba i industrin.” Så sa en personalchef i ett reportage på TV från en verkstadsindustri. Där var alla anställda invandrare. Några ungdomar intervjuades på stan om de kunde tänka sig att ta ett industrijobb. ”Nej, det är inte min grej” svarade samtliga.
Ungdomar söker inte till vårdutbildningar. I vården kommer det att finnas många och säkra jobb framöver. Det är jobb som kräver både god fysik och gott humör. De som arbetar i sjukvård och barn- eller äldreomsorg finner ofta att det ger så mycket tillbaka av glädje över att göra något bra för andra människor. Varför ungdomar väljer bort den utmaningen vet jag inte.
Ungdomar vill inte bli lärare. Lärarhögskolorna lyckas knappt fylla sina platser med ungdomar som har den utbildningen som sistahandsval. Det blir kanske inte precis de som är mest lämpade för ett så krävande arbete som det innebär att vara lärare. Lärarorganisationerna är övertygade om att det beror på att ”lönerna är så låga”. Ändå har de flesta svenska löntagare lägre lön än lärarna.
Är man riktigt gammal och mossig kan man minnas en tid när det fanns jobb till alla ungdomar, direkt efter skolan. Barnflickor, springschasar, affärsbiträden, hantlangare och liknande. Naturligtvis var lönerna skamligt låga och de måste bo kvar hemma. Men de kom in i arbetslivet, vilket man nu talar om med darr på rösten.
Sen dess har utbildningsmöjligheter öppnats för alla, men en ganska stor del hoppar av gymnasiet. Hur kan man då påstå att mer utbildning är lösningen för att de skall få jobb? Det tycks som att vuxenvärldens idéer och omsorger inte riktigt passar de ungdomar vi har nu.
Man kan till och med undra om de alls vill leva i det moderna samhället med all dess stress, tråkighet och miljöhot. Vad väljer våra ungdomar egentligen?