Vad vill kycklingterroristerna?
Foto: Lars Pehrson / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men glasbitar fortsätter att dyka upp. Ica är drabbat. Glas har också hittats i utländsk Coop-kyckling. Senast polisanmälde en person i Karlsborg glas i en falukorv.
Hur eller när glaset kommit in i maten är fortfarande oklart. Kronfågel planerar att börja röntga partierna innan de går ut, för att garantera säkerheten. Polisen misstänker sabotage. Rikskriminalen har tagit över samordningen för de olika utredningarna. Säpo har kopplats in på fallet.
Det är troligt att djurrättsaktivister ligger bakom. Vi vet sedan tidigare att delar av djurrättsrörelsen är beredda att kompromissa med människors säkerhet och hälsa. Kanske rör det sig om en samordnad attack. Kanske om fristående grupper, enskilda aktivister eller ensamma galningar som tar efter varandras exempel. Än har ingen tagit på sig ansvaret för attentaten. En förbryllande omständighet är att glaset först dök upp i svensk kyckling. Djurhållningen i många andra länder är nämligen betydligt värre än den svenska.
Vilket som är attentatsmännens motiv är därför höljt i dunkel. Konsekvenserna för kycklingindustrin är dock uppenbara och högst påtagliga.
Och djurrättsaktivisterna jublar. "I det blixtrande ljuset från glaskross syntes det absurda och oetiska med en industri som har ihjäl fåglar på löpande band" skanderar till exempel "djurrättsexperten" Lisa Gålmark triumferande i en debattartikel.
Möjligen har toleransen för "civil olydnad", sabotage och politiskt våld ökat. Tveklöst har samhällets fiender blivit fräckare. Ett aktuellt exempel är de tre "fredsaktivister" som bröt sig in på Saab i Linköping nyligen, för att "avväpna" ett Gripenplan. Var femte heltidspolitiker har utsatts för hot någon gång under det senaste året, visar en aktuell enkätundersökning från Göteborgs universitet. Också rättsväsendets stöttepelare, advokater, domare och åklagare, utsätts allt oftare för aggressiva påtryckningsförsök.
Den här typen av våld, hot och sabotage måste betraktas med andra ögon än privat brottslighet, motiverad av hämndlystnad eller personlig vinning. Attentat mot kycklingindustrin utgör ett begränsat hot mot livsmedelsförsörjningen. Om motivet är att få till stånd en förändring av djurhållningen - kanske i sig ett lovvärt syfte - kan aktionen utan vidare kategoriseras som terrorism. Att med våld mot oskyldiga konsumenter verka för förändrad lagstiftning är att sätta sig över inte endast formell lagstiftning utan också de demokratiska spelreglerna.
Den typen av påtryckningar varken borde eller kan samhället ge efter för. Om djurrättsaktivister ligger bakom kycklingsabotaget torde detta därför förhala, snarare än påskynda, reformer av djurrättslagstiftningen.