Socialdemokratins problem är mycket större än partiledares fadäser eller mediedrev. Socialdemokraternas problem är att partiet saknar visioner. Partiet saknar också konkreta politiska krav och lösningar.
Liksom det inte var Mona Sahlin som var partiets egentliga problem i valet 2010 är det inte heller Håkan Juholt som är partiets egentliga problem nu. Det är avsaknaden av ideologi och politik som är problemet.
Socialdemokraterna har under de senaste åren nästintill helt saknat förmåga att ta fram lösningar på dagens problem. Partiet har inte ens lyckats uppbåda en stark opinion mot Moderaternas mörkblå politik, som inte blir ett dugg arbetarvänlig bara för att Moderaterna utger sig för att vara ett "arbetarparti".
Angrepp mot jämlikheten
Den sjuka sjukförsäkringen, nedskärningar i biståndet, en obefintlig arbetsmarknadspolitik, en sorteringsskola där pekpinnar och betyg regerar, fler i utanförskap (Moderaternas eget favoritbegrepp) och lägre skatter som gynnar de som redan har. Inte ens dessa angrepp mot rättvisa och jämlikhet har fått förtroendet för regeringen att vackla.
Samtidigt i världen bevisar kapitalismen själv, att det inte är ökat privat ägande som skapar rättvisa och jämlikhet. Marknadsekonomin visar att det inte är den fria marknaden som skapar arbeten till folket. Så väl kapitalet som marknaden skriker just nu efter regleringar och mer jämlik fördelning. Socialdemokraterna har bollen framför öppet mål, motspelarna är inte i närheten och målvakten är utvisad, trots det fortsätter Socialdemokraterna att skjuta i ribban, utanför och över målet. Inget skott sitter.
Partiledaren är inte Socialdemokratins främsta problem, men det krävs ett bättre ledarskap för partiet. Ett ledarskap som skymtade fram i Almedalen i somras, i ett ideologiskt och framåtsyftande partiledartal, men som sedan försvann.
Formulera visioner
Det behövs ett ledarskap som släpper fram de inom rörelsen som kan formulera visioner och politik.
Och som ger de aktiva i Arbetarrörelsens tankesmedja en framskjuten position, som tar facklig politisk samverkan på allvar och formulerar politik för en fungerande arbetsmarknad tillsammans med LO. Som låter driftiga personer som Ylva Johansson, Lena Sommestad (ordförande för S-kvinnor), Jan Eliasson, Gabriel Wikström (ordförande för SSU) jobba med den ideologiska plattformen och den konkreta politiken.
Människor ropar efter politik mer än någonsin, de vill ha svar på hur regeringen ska lösa arbetslösheten, ekonomin, stressen och vardagslivet. Men de vill också veta vilka alternativ som finns.
Krismöten om framtiden
Från Socialdemokratin kommer inga svar, det är allvarligt. Socialdemokraterna kan sätta agendan och skissa för framtiden om det bara fanns något att göra det med.
Det måste till krismöten inom socialdemokratin, och de ska handla om det som är viktigast för människorna, politiken. Och den stora frågan som allting började med är lika aktuell då som nu: Vad vill Socialdemokraterna?