Vådan av verbalt underhållningsvåld
Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Som om inte själva programidén - oaktat ständiga och omdebatterade "övertramp" från panelens sida - inte i sig motiverar att TV4 förlorar sin speciella status som public service-kanal i Sverige kompletteras detta förråande verbala underhållningsvåld med "Eftersnack" lett av "bloggdrottningen" Katrin Zytomierska i TV400.
Det var hennes uttalande om en Idoldeltagare som fick Kvällsöppetmedarbetaren Marcus Birro att gå i taket nyligen. Hur elakt får en programledare egentligen uttala sig i TV, därtill om en försvarslös tonåring?
Zytomierska kunde inte förstå kritiken. Hennes direktiv är att vara sig själv. Allt ansvar som medmänniska avsvär hon sig uttryckligen. Och vem är förresten denne Birro och var fick han luft ifrån? "Jag som trodde att det var nån skribent, journalist, en människa med hjärna. Närå! Detta är ett galet fyllo jag fått efter mig" konstaterar hon om den väletablerade poeten, författaren och nyktre alkoholisten Birro i något av sina välbetalda inlägg.
Först när TV4 kallade till krismöte efter att hon tillskrivit Birro antisemitiska åsikter bad hon om ursäkt.
Mediecirkusen är karakteristisk för svensk underhållningsindustri. Verbalt underhållningsvåld säljer. Mediebolagen undkommer sitt publicistiska ansvar genom att låta samvetslösa nöjesprofiler med starka personliga varumärken kasta gyttjan. "Går de över gränsen" får de själva klä skott. Fast det de förlorar i heder vinner nöjesprofilerna förstås i kronor och ören... Något samhällsansvar vill ingen veta av. Man har åtaganden gentemot aktieägarna eller ett uppdrag gentemot sin arbetsgivare som regleras i kontraktsform. Det är allt.
Bara någon dag innan bråket med Marcus Birro drog igång konstaterade Zytomierska (nyss skild från bloggkollegan Alexander Schulman) på Expressens debattsida att äktenskapet är helt feltänkt: Förr eller senare avtar lågan och då tar man en bunke vatten och släcker den, skrev hon. En sexlös relation är inte värd att kämpa för.
Och så i söndags rycker Marcus Birro ut igen, till äktenskapets försvar. Och plötsligt tydliggörs att Idolcirkusen var något mycket större och viktigare än ett vanligt kändisgräl. Det handlade om vilka värden som skall prägla samhället: empati och ansvar eller cynisk narcissism.
Birro vann i det lilla. Det är livsviktigt att han också vinner i det stora.