Friskolorna är här för att stanna. När anden väl är ute ur flaskan går det inte att stoppa tillbaka den igen, hur gärna vissa vänsterpolitiker skulle vilja. Skolpengsreformen var aldrig populär hos Socialdemokraterna, men den blev kvar, och successivt förändrades medborgarnas attityder. Det började i storstadsregionerna, men sakta men säkert har det självklara i att kunna välja skola spritt sig över landet.
Oavsett om man bor i en större stad eller i ett mindre samhälle, om man röstar borgerligt eller rödgrönt, förväntar man sig numera som förälder att få välja skola åt sina barn. Och det är en utveckling som huvudsakligen varit positiv. En återgång till närhetsprinciper och i praktiken ett offentligt skolmonopol är lika realistiskt - och önskvärt! - som att Televerket återuppstår.
Men trots detta beter sig fortfarande många borgerliga politiker som vore friskolereformen hotad. Med näbbar och klor försvaras varje detalj av reformen - och enskilda friskolor. Fram till alldeles nyligen har det fria skolvalets förespråkare inte velat kännas vid de brister och problem som finns - och som alla andra ser. Det har, alldeles i onödan, gett luft under vingarna åt dem som helt och hållet motsätter sig möjligheten att välja skola.
När utbildningsminister Jan Björklund (FP) nu kritiserar de uppenbara baksidorna av friskolesystemet är det en välkommen tillnyktring. Det ska självklart inte vara möjligt att utnyttja luckor i lagen för att strunta i att ha bibliotek, studievägledning och skolsköterskor, och därmed få större vinstmarginaler. Så länge friskolorna är offentligt finansierade - och det måste de vara om alla ska ha samma möjlighet att välja skola - ska samma krav ställas på dem som annan offentlig verksamhet.
Det privata huvudmannaskapet får inte vara ett frikort för oseriösa aktörer. Och privatägda skolors behov och rätt att göra vinst, får inte påverka undervisningens kvalitet. Den parlamentariska utredning kring kvalitet och vinstkrav som utbildningsministern har aviserat kommer inte att misstänkliggöra friskolorna. Däremot behövs den för att rätta till de problem som faktiskt finns. Och som föräldrar och elever ser. Det bästa sättet att stärka legitimiteten i det fria skolvalet är att också våga erkänna systemets brister.
Fler borgerliga politiker borde göra som Björklund. Våga kritisera valfrihetens baksida. Ni kan spänna av, det fria skolvalet försvinner inte av detta. Det blir bara bättre. Striden om friskolorna är över sedan länge. Grattis, ni vann - faktiskt flera år före Alliansens valseger. Ni verkar bara inte ha insett det riktigt än.