Korruption är ett problem i Sverige. Och kommunalpolitiken är det kanske mest riskabla området.
Det är slutsatser som kan utläsas av en ny studie från Transparency International. Organisationen, som kartlägger korruption över hela världen, har gjort en specialstudie över Sverige. Även om de nordiska länderna traditionellt har låg korruption innebär det inte att vi skulle vara fria från det.
Transparency International framför allvarlig kritik. Flera av de negativa synpunkterna drabbar kommunerna. Att det är där som korruption kan utvecklas har flera orsaker.
I Sverige har media en avgörande roll för att avslöja korruption. Men det krävs omfattande resurser för att klara av det. Sådana resurser finns i stort sett endast i rikstäckande tidningar och Tv-kanaler. Dessa är i regel koncentrerade på att bevaka rikspolitiken. Kommunpolitiken går således ofta under den granskande journalistikens radar.
Kommunerna har vidare lagt ut allt mer av sin verksamhet på privata entreprenörer. Men de nya aktörerna omfattas inte av samma offentlighetsprincip som sina uppdragsgivare. Följden blir att media och medborgare inte har samma insyn i verksamheten. Dessutom har inte anställda som väljer att anmäla missförhållanden samma skydd som om de varit offentligt anställda.
Här saknas uppenbarligen nödvändiga lagförändringar för att bevara offentlighetsprincipens intentioner. Men dessa dröjer, och i glappet kan korruption i värsta fall växa fram.
Själva upphandlingsförfarandet är som väntat en svag punkt. Transparency International menar att systemet visserligen förbättrats. Men fortfarande finns det många tveksamheter då kommuner köper tjänster och ingår avtal. Det hela blir inte bättre av ett antal fall av så kallad domstolstrots, där kommuner väljer att inte lyssna på domstolars utslag, utan köper upp tjänster trots att affären ansetts olämplig.
När det gäller revisionen av offentlig förvaltning är den, enligt Transparency International, mycket god på nationell nivå. Däremot är den svag ute i kommunerna.
Sammantaget innebär en försvagad offentlighetsprincip, otydliga upphandlingsregler och ofta undermålig revision att kommunpolitiken lätt kan bli en arena för korruption. Tyvärr har vi sett bevis på just det, bland annat i Göteborg.
En avslutande kritik från Transparency International är kanske den viktigaste. Kunskap och problemförståelse om korruption saknas i det svenska samhället. Här kan man som medborgare spela en roll. Det gäller att sätta press på de lokala politikerna att anta lokala regler och åtgärdsprogram som motverkar korruption. Vi måste våga prata om korruption.