Patrik Sjöbergs bok "Det du inte såg" är en oerhört viktig bok. I boken skriver Patrik Sjöberg och den norske höjdhopparen Christian Skaar Thomassen om övergrepp som de utsattes för av sin tränare Viljo Nousiainen. Efter boksläppet har även friidrottstränaren Yannick Tregaro berättat om övergrepp.
Patrik Sjöbergs bok är befriande i sitt sätt att berätta historien, han ger ingen möjlighet att ursäkta sig, men skyller inte heller ifrån sig. I boken framkommer hur komplex en relation till en förövare kan vara. Något som är lärorikt att läsa.
Författaren PO Enqvist skrev i en krönika i Expressen att de första 60 sidorna i boken borde vara obligatorisk läsning för barnpsykologer och sociologer. Och för alla andra som regelbundet möter barn och unga skulle jag vilja tillägga.
Finns inga skyddade arenor
I boken uppmanar Patrik Sjöberg föräldrar och andra vuxna att vara mer observanta. Att se vad som händer, lyssna på vad barnen berättar och att reflektera över märkliga beteenden.
Det är inte bara i idrottsrörelsen som övergrepp mot barn förekommer, övergrepp förekommer i familjer, i övriga föreningslivet och i barnomsorgen, på alla platser där barn och vuxna möts. Det är fruktansvärt och det är jobbigt att ta in, men det finns inga skyddade arenor. Samtidigt som avslöjandena från Patrik Sjöbergs bok "Det du inte såg" slog ned i den svenska debatten läste jag de sista kapitlen i Maria Svelands bok "Att springa".
Svelands bok är en fiktiv berättelse om två flickors liv och hur den ena utsatts för övergrepp av en i samhället väletablerad far och hur samhället tar parti för honom, mot flickan. Det skär i kroppen när man läser.
Även om det är fiktion så är det inte overkligt.
Lärdomen är att vem som helst kan vara förövaren. En åtgärd som, direkt efter Sjöbergs boksläpp, diskuterades var att idrottsledare skulle få möjlighet att göra ett registerutdrag som visar domar i sexual- och våldsbrott, på samma sätt som skolor och barnomsorgen har.
Registerutdragen kan bara visa att en person inte är dömd, de säger ingenting om vad personen kommer att göra i framtiden eller vilka handlingar som personen begått, men inte är straffad för. Det är ingen lösning, det är att skaffa sig falsk trygghet.
Fler ledare
Det behövs istället fler ledare inom ideella organisationer, fler som jobbar med barn och unga. Som är beredda att hjälpa till, stötta och ge barn en meningsfull fritid. Samhället måste alltid stå på barnens sida. Det måste finnas vuxna som är beredda att lyssna och hjälpa när som helst.
Det handlar också om att våga prata med barn och unga om vad som är tillåtet, vad vuxna får göra mot barn och inte får göra.
Att våga prata om övergrepp och misshandel är avgörande. Sjöberg, Skaar Thomassen och Tregaros berättelser är viktiga. Dagarna efter att övergreppen mot idrottsprofilerna blev kända ökade samtalen till Bris (Barnens rätt i samhället) om sexövergrepp. Fler unga vågade berätta. Därför är det också så viktigt att vi fortsätter våga prata om övergrepp.
Våga prata och bry oss
Övergrepp mot unga förekommer, även om vi inte pratar om det. Men om vi vågar prata och visar att vi bryr oss, vågar kanske fler berätta om vad de varit med om. Då kan vi stoppa övergreppen.