Våga tänka nytt - även inom vården
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
För många kommunalanställda finns det helt enkelt inga alternativ att gå till. Därför kan också kommuner och landsting fortsätta att lova bättre lön och mera inflytande utan att infria löftena med motiveringen att det skulle bli för dyrt. Så var det för Kommunals medlemmar när de tog strid i den förra avtalsrörelsen och samma visa går igen. Inte undra på att många känner sig utnyttjade.
Mångfalden saknas
Det märkliga är att bristen på alternativ sällan förs på tal trots allt detta. Oftare talas
istället om vikten av att tillföra den offentliga sektorn mera resurser. Ja, då och då går det till och med i samband med det att höra röster i debatten som talar som arbetslösa kvinnor i offentlig sektor, som om just dessa personer bara kan arbeta i offentlig regi. Men tänk om det för såväl personal som de människor som är beroende av vård- och omsorgstjänster skulle vara bättre om det fanns en mångfald som det gör på områden i samhället?
Föreställningen om att vård och omsorg ska tillhandahållas av personer anställda av kommun och landsting bottnar i en rättvisetanke. Ingen ska lämnas bakom. Alla ska ha det bra. Plånboken ska inte styra. Problemet är bara att verkligheten inte ser ut som retoriken vill påskina. Bristerna i vård och omsorg är lika tydliga som upprörande. De drabbar först och främst de patienter och personer som har rätt att förvänta sig bättre, men även personalen som känner sig otillräcklig och som kuggar i ett stort maskineri som inte går att påverka.
Våga tänka nytt
Det skulle inte behöva vara på det här viset. Ingen tycker att det är konstigt att privata företag tillhandahåller till exempel mat, en livsviktig tjänst i ett samhälle. Men med vård och omsorg är däremot en annan sak. Då gäller stopplagar mot vinstintresse och nej till nytänkande. Det är att stoppa huvudet i sanden.
Tänk om alla de kommunalare skulle fästa lite mindre tilltro till oflexibla offentliga arbetsgivare och politiska löften om att det blir bättre längre fram och istället kräva en ny och friare arbetsmarknad för de viktiga arbeten som de utför. En arbetsmarknad där patienter, äldre och personal får mer att säga till om eftersom det råder konkurrens och lyhördhet inför skilda behov och önskemål. Invändningarna om att det inte skulle gå därför att det hotar välfärden och rättvisan i samhället utgår från att dagens fyrkantiga modell har framtiden för sig. Det har den inte. Genom att öppna upp för alternativ skulle alla kunna bli vinnare. Det handlar bara om att våga tänka nytt.