LEDARE: Våga vara värdeorienterad

"En sådan seger till och jag är förlorad." Pyrrhus ord från år 280 förra vår tideräkning skulle kunna ha kommit från Kristdemokratiska partiledningen efter Europaparlamentsvalet 2009. Visserligen lyckades man behålla ett mandat men partiledningen led en stor prestigeförlust när deras kandidat, Ella Bohlin, fick se sig omsprungen av åldermannen Alf Svensson. Det var snarare Alf Svenssons personlighet och höga förtroende bland väljarna än Ella Bohlins utspel om snusförbud i EU som bidrog till att säkra platsen i Bryssel. I nästa val finns inte Alf att tillgå som väljarmagnet och Göran Hägglund, som på torsdagen talade i Almedalen, måste nu göra något radikalt åt situationen.

Kristdemokraterna har en lång tradition av att hänga på gärdsgården i den politiska opinionshagen. Under början av 2000-talet då usla siffror redovisades för partiet brukade dåvarande partiledaren Alf Svensson utbrista i att han minsann kom ihåg att tider när partiet knappt syntes alls i mätningar. En sådan defensiv hållning förekommer också på gräsrotsnivå inom partiet där man kan höra att Kristdemokraterna faktiskt gjorde sitt tredje bästa val sedan succévalet 1998 då partiet hamnade på 11, 7 procent. I valen har dock Kristdemokraterna hitintills lyckats att nå över fyra procent genom borgerligt stödröstande. Men kan partiet verkligen förlita sig på Broder Fyra Procent denna gång när både Centerpartiet och Folkpartiet ligger på liknande opinionsnivåer i många mätningar?

Om retoriken är defensiv är politiken av likartat märke. Trots att partiet på ytan stått ut inom Alliansen med sitt försvar av den gamla äktenskapslagstiftningen vågade inte Hägglund hålla i frågan ända ut. Visst är politiken ett givande och tagande men att den civiläktenskapskompromiss som partiet föreslog i slutändan kördes över av Allianskollegorna säger något om hur de ser på partiet men också hur Kristdemokraternas självförtroende ser ut. Tror man på den egna politiken eller är det lättare att profilera sig i frågor där andra Allianspartiet redan mutat in ett område? Det kan röra sig om miljöfrågor där Centerpartiet av hävd profilerat sig eller Folkpartiet och dess fokus på fattigdomsbekämpning. Visst ska Kristdemokraterna fortsätta driva frågor om både miljö och fattigdomsbekämpning men de är knappast valvinnande i sig.

En del debattörer hävdar nu att Kristdemokraterna måste komma ut som värdekonservativa och ta högerfåran i svensk politik istället för att gå in och brottas i mitten. Jag tror att detta är både rätt och fel. Ordet konservatism är för många kristdemokrater men framför allt för många väljare synonymt med kungakramande och punschpimplande. En väg som knappast känns modern och framåtsyftande. En modern kristdemokrati kan ta högerfilen i svensk politik genom att tydligare profilera sig som just värdeorienterad. Detta handlar inte om mer av moralism och förbud utan om en betoning av vissa värden, exempelvis värdet av att ta ett personliga ansvar.

Ett exempel på detta är debattinlägget i Expressen som ungdomsförbundets vice ordförande Ebba Busch gjorde för några veckor sedan. Som kontrast till det kondomregn som regeringens utredare Anders Milton föreslog som lösning på det höga antalet aborter ville Busch betona det ungas personliga ansvar för sin sexuallitet.
Det är positivt att Hägglund i går lanserade fem förslag för att stärka det civila samhället, exempelvis skatteavdrag för gåvor till ideella organisationer. Det är i det personliga ansvaret och i det civila samhället som Kristdemokraterna måste hitta sin politiska nisch, inte i ständiga rop på utökad lagstiftning och allmän moralism.

Ledare: Våga vara värdeorienterad