Det var intressant att följa reaktionerna på Anders Borgs (M) senaste uttalande om kvotering i bolagsstyrelser.
Finansministern har gett uttryck för liknande synpunkter förr. – Jag tror inte att företagen klarar av att rätta till det här själva, sa han till Dagens Industri tidigare i våras.
Eva Bofride jämför med politiken som, med några undantag, anammat Varannan damernas-principen. Sedan Ingvar Carlsson 1994 tillsatte världens första regering med lika många manliga som kvinnliga statsråd har ingen svensk regeringsbildare vågat röra sig långt därifrån. Jag tror att de också insett värdet. Näringslivet har uppenbarligen inte gjort den upptäckten än.
Andelen kvinnor i de börsnoterade bolagens styrelser räknades i 1990-talets början i enstaka procent. Ofta var den enda kvinnan facklig representant. Tio år senare hade inte mycket hänt. Då röt jämställdhetsminister Margareta Winberg (S) till och började tala om lagstiftning. Och se det hade effekt. Ett tag. Nu, efter ytterligare tio år har uppgången stagnerat och andelen till och med minskat något till runt 22 procent. Under tiden har Norge, Island, Frankrike och Spanien infört regler om kvotering.
Nu har frågan blivit svenskt nyhet igen efter bland annat en DN-intervju med finansministern, en P1-debatt mellan en moderat och en miljöpartist och en intressant tidningskrönika i gårdagens luncheko. Moderaternas talesperson, Isabella Järnbeck, sa som moderater brukar: ”Kvinnor måste bli bättre på att ta för sig”. Det är alltså helt kvinnornas fel.
Svenska Dagbladet påminde om att varken Anders Borgs eget parti, hans väljare eller övriga allianspartier vill ha kvotering. Dagens Industri kom med den häpnadsväckande åsikten att ”verkligheten rör sig ibland snabbare än politiken”. Sakta men säkert kommer fler kvinnor in på rätt nivå och kan därmed rekryteras som styrelseledamöter. Jo, att det går sakta har vi märkt.
Socialdemokratiska Länstidningen i Östersund saknar en feministisk analys och tycker att Borg bara känner solidaritet med högpresterande karriärklättrande kvinnor och inte de som behöver samhällets stöd bäst.
Även om jag i övrigt håller med Länstidningen har jag svårt att se just den motsättningen. En stor del av kvinnorna arbetar i börsnoterade företag som i sin tur tillverkar många av de varor vi köper. Företagen bidrar till vårt välstånd, låt vara i varierande grad. Våra pensionspengar är beroende av deras utfall. Det finns ingen som helst anledning till att vi inte skulle kräva att halva mänskligheten finns representerad även i dessa maktcentrum.
Om Anders Borg nu menar allvar med sina utspel finns det ett färdigt lagförslag om kvotering i bolagsstyrelserna sedan 2005. Törs han?