I går framträdde statsminister Löfven tillsammans med myndighetscheferna för Transportstyrelsen, Säkerhetspolisen och Försvarsmakten för att ge en samlad bild av vad som har inträffat.
De lugnande beskeden från bland annat överbefälhavaren - att försvarets operativa förmåga inte påverkats - är välkomna. Många av de uppgifter som publicerades inledningsvis, exempelvis att hela det militära fordonsregistret röjts, har kunnat tillbakavisas. Som det verkar nu verkar det som att de skadan av den vårdslösa hanteringen av känsliga uppgifter är minimal - men den törn som förtroendet för regeringen och Transportstyrelsen fått är desto större.
Den härva som är Transportstyrelsen IT-hantering kommer att bli en seglivad affär. Förbered er på utfrågningar i konstitutionsutskottet och hot om misstroendevotum långt in på höstkanten.
Det överhängande intrycket är att regeringens krishantering kom i gång alldeles för sent. Man borde redan inledningsvis ha redogjort, tillsammans med berörda myndigheter, hur bilden såg ut och vilka konsekvenser som Transportstyrelsens IT-haveri har haft. Nu dröjde det allt för lång tid innan tydliga besked om vad som inträffat och vilka åtgärder som vidtagits gavs till allmänheten. Saktfärdighet är aldrig en framgångsrik strategi för krishantering.
Nu måste diskussionen handla om hur vi säkerställer att det här aldrig händer igen. Att strama upp lagen så att skyddsvärd information inte kan outsourceas är en högst rimlig åtgärd som alla partier borde vara eniga om. Att förstärka samtliga myndigheters arbete med informationssäkerhet, och generellt uppvärdera det i hela den svenska statsförvaltningen likaså.
I den frenetiska new public management-anda som väglett stora delar av offentlig sektor stöter vi i denna affär på en av målkonflikterna. Vissa verksamheter, och vissa uppgifter, är helt enkelt för avgörande för rikets säkerhet för att kunna läggas ut på entreprenad.
Kostnadseffektivitet verkar ha varit en högre prioritet än IT-säkerhet när Transportstyrelsen skulle upphandla en IT-leverantör och exponerade känsliga uppgifter för så stor risk. Hur är det möjligt?
Att påtala att outsourceingsivern verkar har sprungit in i en vägg är inte att förringa allvaret i vad som inträffat i härvan kring Transportstyrelsen - tvärtom. Snarare är det att rikta ljuset mot ett strukturellt problem i offentlig förvaltning. När kostnadseffektivitet och konkurrensutsättning trumfar kärnverksamhetens syfte - ja, då är det dags att vi tar ett steg tillbaka och funderar över hur vi kan reformera förvaltningen till det bättre.
Nu duggar hoten om misstroendevotum tätt. Det enda rimliga är att avvakta konstitutionsutskottets granskning. KU måste ges möjlighet att gå till botten med hur regeringen har hanterat ärendet för att därefter kunna dra slutsatser. I ett sådant här tidigt skede andas hoten om misstroende snarare politiskt spel än något annat. Men vi kan vara säkra på att det här blir en långdragen och uppmärksammad process.