Vågmästeri i Storbritannien?
Eva Nypelius har i en arbetsgrupp i centern föreslagit dubbelt höjda bensinpriser jämfört med de rödgröna. Klimatpolitiken har brett stöd!
Foto: Tommy Söderlund
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Skämtet har inte riktigt hållit. Vad som för bara några månader såg ut att bli en sedvanlig uppgörelse mellan de konservativa (tories) och arbetarpartiet Labour, en envig som denna gång enligt alla tecken skulle vinnas av de konservativa, har efterhand utvecklats till en uppgörelse mellan tre i röstetal nästan jämnstora partier. I förlängningen skymtar ett politiskt systemskifte i Storbritannien.
Nyckfullt valsystem
De konservativa under den 43-årige David Cameron ligger fortfarande bäst till i opinionsmätningarna, men det brittiska valsystemet med enmansvalkretsar är nyckfullt och ingen undersökning ger Cameron egen majoritet. En massa scenarier är tänkbara, men i de flesta får Storbritannien ett "hängparlament" där liberaldemokraterna blir tungan på vågen.
Liberaldemokraterna går framåt på missnöje med både Labour och de konservativa, men också på att partiledaren Nick Clegg fått en chans visa upp sig i de partiledardebatter som för första gången ordnats i Storbritannien. Särskilt den första debatten blev en stor framgång för Clegg och partiets opinionssiffror sköt i höjden. Historiskt och politiskt står liberaldemokraterna mer till vänster än till höger. Partiet är resultatet av en fusion 1988 av det gamla liberala partiet och SDP (Social Democratic Party), en utbrytning av högersinnade ur Labour 1981. En koalition eller annat samarbete med Labour ligger närmast till hands.
Men detta kan kräva att Labour offrar Gordon Brown. Brown har gjort mycket gott för landet, både som finansminister och statsminister (sedan 2007). Han tillskrivs äran för Storbritanniens starkaste ekonomiska uppgång efter kriget, och han har fått gott betyg för sitt resoluta sätt att hantera finanskrisen. Storbritannien är mindre klassamhälle idag än när Labour tog över 1997.
Byte av labourledare?
Men 13 år vid makten tär på krafterna. I valkampanjen har Brown gjort ett trött och defensivt intryck och visat dåligt humör. Det blir svårt för liberaldemokraterna att efter att ha lovat förändring stödja en sittande premiärminister som så starkt förknippas med det gamla.
Drottningen kan, om det finns stöd i de berörda partierna, gå runt problemet genom att till exempel utse den unge utrikesministern David Miliband till regeringsbildare. Miliband anses vara Labours påläggskalv, men han har konkurrenter, och Brown lär inte ge upp ledarskapet frivilligt.
Skulle liberaldemokraterna välja att stödja tories, är det ett tecken på att Cameron lyckats tvätta bort den stämpel av elakhet och överklassarrogans, som Margaret Thatcher gav partiet och efter moderat förebild förvandla de konservativa till ett "Labour light".
En förnyelse av Storbritannien
Men frågan är om det kommer att uppfattas som en förnyelse av Storbritannien att samarbeta med ett gäng politiker som bokstavligen klippts ur snobbskolan Etons kataloger och dessutom är EU-fientliga. Det blir en seglats mellan Skylla och Charybdis för vågmästaren Clegg.
Platsen framför parlamentet, som förr fylldes av plakat mot kriget i Irak, verkar ha övertagits av hemlösa som tar chansen att tälta centralt i London. En viss uppgivenhet även där alltså. Fast hur protesterar man egentligen mot budgetunderskott?