Har du slutat slå din fru är en sådan där fråga som man inte kan svara på utan att förlora direkt. Det finns en hel del sådana omöjliga frågekonstruktioner. Dottern hade som liten fattat detta och ställde diplomatiskt föräldrarna inför valet att hon som födelsedagspresent skulle få antingen en kanin eller en häst. Vilket valde vi?
Man säger att den som bestämmer frågeställningen innehar problemformuleringsprivilegiet. I samhället pågår en ständig kamp om denna position och därmed om vem som definierar dagordningen.
Har man varit med ett tag ser man hur arbetarrörelsen undan för undan antagit
näringslivets problemformuleringar. Vem talar längre om rättvisa och ekonomisk demokrati? Eller om internationell solidaritet? I avsaknad av analys och verklig opposition växer extremhögern snabbt med sitt förenklade budskap.
Vatten eller jobb
Det finns ett beklämmande inslag i Ojnarefrågan. Det är när man ställer kalkarbetare inför valet mellan friskt vatten och jobb. Experter har påvisat risken för förstörd vattenkvalité och hävdat att Högsta Domstolen vantolkat deras utlåtande (vilket DN men inte GT ansåg som en nyhet värd att publicera). Gotlands största sjö och dricksvattenmagasin äventyras om brytningen fortsätter alldeles intill. Detta kan inget domstolsbeslut skyla över.
Falsk motsättning
Jag anser att man inte får beskylla någon kalkarbetare för att vara okänslig i denna fråga och bara se till jobben. Om motståndare till ”miljöaktivisterna” identifierar sig med dessa arbetare och tar för givet att de struntar i miljöriskerna - då bidrar man till att blåsa upp en falsk motsättning och skapa onödiga konflikter.
Det är självklart att alla vill att det ska finnas jobb på Gotland. Den centrala frågan är vilket pris man kan tvinga oss att betala för dessa jobb. Priset kan bli mycket högt om storbolagen får bestämma. För dessa är det faktiskt enbart vinstmaximering som gäller.
De positiva möjligheterna med gruvbrytning kan endast förverkligas under långsiktigt socialt och miljömässigt ansvar.
Expansionen pågår
Inte minst utländska bolag expanderar nu över hela Sverige. Deras verksamhet måste regleras och beskattas.
Risken är att man, för att få bryta, utlovar långsiktigt ansvarstagande, men när man väl efter ett antal år roffat åt sig naturtillgångarna och berikat sig kopiöst, då säljs bolaget till någon ”målvakt” som inte hämmas av några överenskommelser. Det förödda landet överges.
Frågeformuleringen friskt vatten eller jobb är omöjlig. Om vi godtar att ställas inför detta val har vi som bor på Gotland redan förlorat.