Val skapar strukturer

Hur väljer du?Foto: Janerik Henriksson /SCANPIX

Hur väljer du?Foto: Janerik Henriksson /SCANPIX

Foto: Janerik Henriksson/SCANPIX

Politik2010-07-22 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
"Hej, jag heter X och jag kandiderar för partiet Y. Jag som politiker vet vad som är bäst för dig. Därför hoppas jag att du lägger din röst på mig i höstens val. Jag lovar då att begränsa dina valmöjligheter. Vi ses den 19 september!"

Så där skulle ingen politiker med överlevnadsinsikt säga. Ingen väljare skulle sannolikt vilja lägga sin röst på en politiker som begränsade de privata valmöjligheterna. Eller?

När man lyssnar till de politiska debatterna och läser partiernas mer eller mindre visionära framtidsvisioner är det lätt att duperas av utarbetade formuleringar, val av värdeladdade ord och högtravande ideologiska avsiktsförklaringar.

Men allt oftare döljer det sig dolda intentioner bakom de fagra orden om frihet, rättvisa och individens rätt att själv få utforma tillvaron.
Glidningarna förekommer, olyckligtvis, oavsett politisk eller ideologisk hemvist vilket gör dem så svåra att upptäcka. Och det är just också meningen. Väljarna ska inte upptäcka dem!
Kristdemokraterna talade i Almedalen om behovet av ett parti som axlar rollen som politikens gränsvakter. Nog är behovet stort alltid. Och än större blir det i takt med att samhället blir allt mer komplext och heterogent.

Sanningar och självklarheter från förr måste omprövas. Det kan vara smärtsamt. Men är det skäl nog för att avstå från nödvändig förändring?

Jag ska ge några aktuella och illustrativa exempel på vad jag menar. Sexköpslagen, förslaget om individualiserad föräldraförsäkring och hotet om kvotering av kvinnor i börsbolagsstyrelser.
I alla dessa fall anför förespråkarna att lagarna eller de föreslagna åtgärderna syftar till att rätta till strukturella problem i samhället. Problem som inte kan lösas utan politisk klåfingrighet omvandlad till juridiskt bindande rättsregler.

Som medborgare i Sverige har vi av lagstiftaren fått en uppsättning rättigheter och skyldigheter. Vi som inte handlar under påverkan av en psykisk störning, har förvaltare eller är i konkurs, har därutöver tillerkänts rättshandlingsförmåga, det vill säga en förmåga att ingå bindande avtal eller att företa andra rättshandlingar.
Två vuxna människor som samtycker till att ingå ett avtal om att köpa/sälja sex kan i Sverige inte gör det. Den som köper sex av den som frivilligt säljer sex gör sig skyldig till en kriminell handling.
Att vuxna människor skulle vilja ägna sig åt de här sortens aktiviteter stämmer inte överens med de politiska visionerna, därför ska det förbjudasi lag.

Den familj som beslutar att kvinnan ska ta ut mer av föräldraledigheten lever inte heller i enlighet med rådande ideal. De vuxna människornas val stämmer inte överens med de politiska visionerna. Därför ska oppositionen dela upp försäkringen mellan föräldrarna, med tvång.

Slutligen har vi kvoteringshetsen som försvaras med sin effektivitet att få bukt med kvinnounderskottet i bolagsstyrelser. Att många kvinnor väljer att tacka nej omnämns praktiskt taget aldrig i debatten. Kvinnor borde vilja sitta i styrelser helt enkelt. Att de avstår överensstämmer inte med de politiska visionerna, därför hotar oppositionen att införa en lag som tvingar företagen, i strid med alla former av ägarrättsprinciper, till bättring.

Givetvis är det fruktansvärt och oacceptabelt om människor tvingas in i prostitution eller människohandel, om män inte får vara föräldralediga eller kvinnor tvingas vara hemma mot sin vilja eller om de inte släpps in i maktens korridorer.

Men varje dag gör vi alla massa val. Alla våra val skapar sammantaget nya strukturer. Är det ett problem om dessa strukturer inte överensstämmer med de politiska ambitionerna, så länge de val som föregick dem, var fria och genomförda av fria individer?
Istället för att ropa på lagstiftning borde vi alla, fria individer, se över våra val och därigenom lägga grunden för nya strukturer, utan lagstiftning.