I morgon är det 30 år sedan Sveriges statsminister Olof Palme mördades på en gata i Stockholm. Varför han mördades och av vem vet vi inte, trots en gigantisk mordutredning och många privatspanare, som försökt att hitta mördaren.
Olof Palme var en ovanlig politiker, då han var så dynamisk och karismatisk och hade ett mod att utmana olika maktcentra i Sverige och världen. Kanske vi minns honom mest för att han tidigt tog ställning mot USA:s krig i Vietnam.
Han hade en ovanlig förmåga att formulera slagkraftiga uttryck och hans sätt att debattera väckte både beundran och avsky. Den klassiska debatten med Centerns partiledare Thorbjörn Fälldin med den snabbe, knivskarpe Palme mot den långsammare eftertänksamme Fälldin visade att hans briljans ibland gjorde att åhörarna istället tyckte synd om hans motståndare.
Olof Palme satte Sverige på världskartan. Miljoner människor i utvecklingsländer i Asien, Afrika och Sydamerika kände till vem Olof Palme var för han stod på de små, fattiga ländernas sida mot de många gånger förtryckande stormakterna.
Men Olof Palme utmanade också inhemska krafter med utvecklingen av välfärds-Sverige. Barnomsorgen byggdes ut och universiteten öppnades för fler än den lilla välbeställda gruppen som haft råd att studera på universitet.
Genom möjligheten till förmånliga studielån kunde alla som ville, studera på universitet. Det gav bland andra mig möjligheten till universitetsstudier, som jag annars aldrig haft råd till.
I Thage G. Petersons bok om Olof Palme skildras hur hatet mot Palme var starkt, särskilt bland marinofficerare. De till och med skrev en debattartikel, där de anklagade honom för undfallenhet mot Sovjet och att han i princip var en landsförrädare. Det var under ubåtskränkningarna i Stockholms skärgård. Olof Palme var ofta på Gotland och Fårö. Han började det som numera är Almedalsveckan med att hålla tal under sin semester.
Någon gång på 1970-talet hade jag som SSU-are hand om en grupp tyska SSU:are som besökte Gotland. Vi var utanför partiexpeditionen på S:t Drottensgatan, när Olof Palme kom släntrande på trottoaren.
Han stannade upp och jag förklarade att de var tyska SSU:are. Då pratade han glatt på tyska med dem och de var jätteglada. Efteråt var de tyska ungdomarna mycket förvånade, att Olof Palme gick ensam på gatan.
Hade det varit deras kansler Helmut Schmidt, så hade han kommit i en stor bil, vakter hade ställt sig i två led och så hade Schmidt sprungit ur bilen och in i huset. I Tyskland härjade Baader-Mainhofligan och andra inhemska terrorgrupper.
Vi tror att det bara är idag som hatet mot politiker är ett svårt hot mot demokratin. Hatet mot Palme var starkt då han utmanade många olika maktcentra, som näringslivet med löntagarfonder och militären med sin aktiva fredsbevarande utrikespolitik.
Bland den svenska officerskåren, inom polisen och säkerhetspolisen fanns de som eldade på hatet mot Palme. Istället för att lojalt skydda landets folkvalde ledare.
Som alla karismatiska och dynamiska politiska ledare hade Olof Palme både ljusa och mörka sidor.
Det många minns är hans modiga politiska gärning och hans förmåga att formulera sig så hans budskap verkligen berörde. Till skillnad mot många av dagens politiker lämnade han ingen oberörd.