Inger Harlevi (M) kommenterade i lördagens GA partiledaren Ulf Kristerssons möte med Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Hon sade då bland annat att "generellt är jag inte förespråkare för ett samarbete med Sverigedemokraterna och har aldrig varit, på grund av deras rasistiska ursprung".
Regionalt ser hon inte ens någon anledning att samtala med SD.
Jag håller med om att man inte bör samarbeta med SD regionalt. Partiets regionala företrädare är helt enkelt inte tillräckligt seriösa och ambitiösa för ett sådant samarbete. Dessutom är det ju så att den borgerliga allians som inte existerar i riket fortfarande finns på Gotland. Det gör det än svårare att hitta skäl och stöd för att försöka samarbeta med ett så svajigt och kontroversiellt parti. Och, inte minst viktigt, de borgerliga partierna är sammanlagt större än den rödgrönrosa oppositionen, vilket gör det mindre viktigt att involvera sig så mycket med SD.
Däremot begriper jag inte varför man inte alls ska samtala med SD. Vore det inte bra att försöka utröna var de står (om de står för något) så att man kan undvika olika onödiga överraskningar i regionstyrelsen och regionfullmäktige? Man kan exempelvis undvika att lägga förslag och slippa att få stryk, om man i förväg får klart för sig att man kommer att förlora en votering. På så sätt kan man undvika tillfälliga vänster/SD-majoriteter i enskilda frågor som bidrar till totalen på ett sätt som blir oansvarigt.
I riket är situationen helt annorlunda än i den gotländska politiken. Det finns ingen borgerlig allians och Centerpartiet och Liberalerna samarbetar med S/MP-regeringen. Moderaterna befinner sig i opposition och om man överhuvudtaget ska utöva något inflytande kan partiet inte avvisa samtal och underhandlingar med ett parti, Sverigedemokraterna, som man är delvis överens med i vilken riktning politiken borde utvecklas. På riksplanet demonstrerar Sverigedemokraternas företrädare betydligt mer kompetens och ambitioner än SD:s regionala företrädare lyckas med, vilket gör det mer meningsfullt att ha kontakter partierna emellan.
Moderaterna kan inte lägga sig ner och låta en rödgrön regering som saknar stöd av riksdagsmajoriteten helt diktera politiken. När Ulf Kristerssons möte med Jimmie Åkesson kommenteras med hårda ord av företrädare för Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern och Liberalerna så handlar det delvis just om detta. De föredrar en svag opposition så de kan maximera sin egen makt.