Inte känner jag någon stor samhörighet med Claes de Faire även om vi delar uppfattning om jobbskatteavdrag. Han är Resumé-redaktören som vände sig till Fredrik Reinfeldt och Anders Borg i en uppmärksammad debattartikel nyligen och tackade nej till ytterligare skattesänkningar.
Jag trodde han var moderat och det är han kanske, han jobbade åtminstone åt deras ungdomsförbund i seklets början. Nu blir han bemött från moderater och centerpartister, inte i sak men för att han undvikit skatt genom att ta ut vinst från sitt företag i stället för lön. Det lär inte vara så ovanligt. Är M och C generellt motståndare till att företagare gör så? Eller är det bara när dessa företagare samtidigt uttalar kritik mot regeringens universalverktyg skatteavdrag? Kritik som dessutom får stor spridning och medhåll.
Själva sakfrågan, att det finns viktigare saker att satsa på än skattesänkningar för välbeställda, är inget som bekymrar Alliansförsvararna. Men den skiljelinjen är ju redan klarlagd så där har de kanske inte så mycket mer att tillägga.
Att allt fler ser och reagerar mot att skillnaderna ökar är bra. Men den som tror att det garanterar en vänstermajoritet i riksdagen eller för den delen regionen efter nästa års val drar alldeles för långtgående slutsatser. Ändrade värderingar kan betyda partibyte men också att åsikterna inom ett parti förskjuts. Så har skett inom det borgerliga blocket när Centern och i något mindre mån Folkpartiet gått åt höger och Moderaterna åt vänster. Det betyder också att väljare kan dra sig åt ena eller andra hållet utan att lämna Alliansen.
I opinionsundersökningarna ser det förvisso ut att bli skifte på statsministerposten. Det gjorde det inför valet 2010 också. Men moderaterna ökade sin röstandel, bland annat på Centerns bekostnad, när det väl kom till valdag. Nuvarande opinionssiffror kommer inte att stå sig. Men hur de utvecklas vet vi inte.
Den som vill arbeta för en förändring som leder till gemensamma lösningar och mindre klyftor kan i alla fall inte ta paus före 14 september 2014.