Valet ett vägval
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En annan slutsats är att de borgerliga partierna skött sina kort väl sedan bildandet av Alliansen. Förr var det de som fick ägna tid och kraft i debatter åt att besvara frågor om vilken politik en borgerlig regering skulle bedriva efter en valseger. Idag är det Göran Persson som pressas på samma fråga utan att kunna ge ett tillfredsställande svar. Detta samtidigt som ett allt mer gammaldags vänsterparti och ett allt otåligare miljöparti propsar på ministerposter i en framtida regering med socialdemokraterna.
En sådan regering vore ingen drömsits för Göran Persson. Än mindre för Sverige. En röd-grön koalitionsregering med Lars Ohlys mångmiljardreformskrav och de grönas ideologiska ifrågasättande av satsningar på tillväxt och arbete skulle inverka skadligt på socialdemokraternas redan otillräckliga business as usual-politik. Sanningen är ju den att det inte behövs mer av de senaste årens ganska liknöjda regeringstakter, utan en offensiv politik för att göra Sverige till ett ännu bättre land. Folkpartiets Lars Leijonborg fångade problemet väl genom att säga att Göran Persson har missförstått sin roll. Han är inte chef för Konjunkturinstitutet som har att sia om ekonomin, utan en statsminister av vilken man kan förvänta sig politiska förslag för att långsiktigt stärka landets ställning i en hårdnande global konkurrens. På den punkten har regeringen misslyckats.
En tredje slutsats av partiledardebatten är med andra ord att höstens val är ett viktigt vägval - tvärtemot den bild som ofta ges av att alternativen är väsentligt lika sedan moderaterna givit upp sina stora skattesänkningsambitioner. Skillnaderna ligger inte i att moderaterna skulle vara "samma gamla höger", vilket socialdemokraterna påstår, utan i synen på vad som behöver göras för att möta globaliseringens utmaningar. För även om det råder en tämligen stor samsyn om var Sverige befinner sig på kartan stakas vägarna till att göra Sverige framgångsrikare ut åt olika håll. Socialdemokraterna pratar om vardagssolidaritet och trygghet uttryckt i förvissningen om att det alltid ska finnas ett bidrag att få. Alliansen pratar om arbetslinjen och tryggheten i förvissningen att det ska finnas ett nytt jobb att gå till om man blir av med ett.
Den här skillnaden är viktig. Om Sverige ska bli en vinnare i den internationella konkurrensen krävs arbete.
Den borgerliga alliansens kvartett tryckte under partiledardebatten gång på gång på vikten av att satsa reformer för att få fart på företagande och jobbtillväxt. Göran Persson lovade nya bidrag till unga och gamla. Tydligare än så kan väl inte alternativen i svensk politik nu beskrivas.