Valet mellan glädje och sorg
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Redan valnatten bjöd på en märklig blandning av glädje och sorg. Glädje över det stora stödet för Alliansen som gjorde att Fredrik Reinfeldt kan fortsätta som statsminister men sorg över att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen och blir vågmästare. Glädje över att Moderaterna behöll sin riksdagsplats. Glädje över att Moderaterna blev största borgerliga parti på Gotland men sorg över att Alliansen här inte fick förnyat förtroende. Och stor glädje över att vi inte har ett främlingsfientligt parti i vårt eget regionfullmäktige.
Summerar man det hela så finns det trots allt mera att glädja sig åt än att sörja över.
Veckan har sedan bjudit på olidlig spänning: skulle Alliansen trots allt kunna få egen majoritet i riksdagen? Nej, ett litet fåtal röster gör att det nu verkar som att vi har ett problematiskt parlamentariskt läge som inte gagnar landet.
Nu har media undersökt i vilka frågor SD och den rödgröna alliansen delar uppfattning. Tänker de rödgröna i sådana frågor rösta med SD för att fälla regeringens förslag? Om det blir en ny ekonomisk kris i världen, hur drabbas då Sverige när det parlamentariska läget är vingligt?
När det nu ser ut som det gör i riksdagen så anser jag det självklart att Sverigedemokraterna ska släppas in i utskotten. Jag anser att man borde ha tagit debatten med dem på ett kraftfullt sätt redan under valrörelsen så att det hade visat sig att de saknar en politik som sträcker sig bortom deras huvudtema om främlingsfientlighet.
Svenska Kyrkan tog debatten mot Nationaldemokraterna under Almedalsveckan - det är många som ännu talar om det. De politiska partierna borde ha gjort sammalunda.
Jag har i veckan varit på Utvandrarnas Hus i Växjö och sett deras utställning om svenska emigranter. Det är bara lite drygt 100 år sedan svenska medborgare såg sig tvungna att lämna familjer, släktingar, hus och hem för att söka sig en oviss tillvaro långt bort i ett främmande land. Det är bara lite drygt 100 år sedan svenskar gav sig ut på en farofylld resa i hopp om att komma lyckligt fram.
Passagerarlistor visar att det var betydligt färre som kom fram till USA än som lämnade Sverige. För bara lite drygt 100 år sedan var det svenskar som befann sig i samma situation som dagens somalier, afghaner med flera. Vi förväntade oss att bli väl mottagna i det nya landet - varför ska vi inte erbjuda samma sak till de som idag behöver få börja en ny tillvaro här? Det var nyttigt och tankeväckande att just i dessa dagar se den förnämliga utställningen och applicera den på vår egen nutid.
Jag ser nu fram emot att Stadsmissionens och Röda Korsets förberedande arbete tillsammans med en lång rad engagerade partners, ska kunna omsättas i praktisk handling så att vi på Gråbo bland annat kan stödja dem som behöver hjälp med att finna sig tillrätta i Sverige och på Gotland och därigenom förhoppningsvis bidra till att Gotland blir ett gott land att komma till.