LIBERAL KOMMENTAR
I helgen har det byggts valstugor och affischerats inför valet till Europaparlamentet den 25 maj. Det mesta tyder på att valrörelsen blir en uppvisning i EU-skepsis. Fråga valfri partiföreträdare, och sannolikheten är ganska stor att hen kommer att börja prata om något som EU inte borde göra.
Kanske är det inte så konstigt. EU har byggt på, och hämtat sitt stöd från, tanken att vi genom samarbetet kommer att få det ekonomiskt och socialt bättre – ja för jobbens och välfärdens skull, som det hette när vi 1994 röstade om medlemskap.
I ett länge perspektiv har det utan tvivel varit så. Men de senaste åren har bilden av EU på många håll blivit den motsatta. Hanteringen av eurokrisen utmanade föreställningen om solidaritet mellan medlemsländerna och en känsla av hopplöshet och av att kommande generationer kommer att få det sämre än vi själva, är våren 2014 det europeiska normaltillståndet.
Och även om det syns ljuspunkter i en del ekonomisk statistik finns de grundläggande svagheterna kvar. Återhämtningen från finanskrisen går långsammare än i USA, investeringarna är låga och produktivitetsutvecklingen usel. Lägg till detta havererade banker som lever på konstgjord andning och gigantiska skulder, både offentliga och privata, och bilden blir allt annat än ljus.
Det är frågorna som de närmaste veckornas valrörelse egentligen borde handla om. I en ny bok, ”European spring”, argumenterar Philippe Legrain, som bland annat arbetat som rådgivare åt EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso, i precis denna anda för att valet borde bli startpunkten för en diskussion om hur tron på en bättre framtid kan återupprättas.
Legrain talar om att städa upp och reglera finanssektorn hårdare och om att skriva av skulder som regeringar, företag och privatpersoner ändå inte kommer att ha någon chans att betala. Det behövs också en mer välfungerande och konkurrensutsatt inre marknad, inte minst vad gäller tjänster, men även vad gäller energi. Samtidigt måste innovationer och entreprenörskap stimuleras både genom investeringar i utbildning och bättre koppling mellan universitet och företagande, men också, menar Legrain, genom att skifta beskattning från arbete och företagande till fastigheter och arv. Men Europas framtida välstånd hänger också på att vi öppnar oss för invandring från omvärlden, både för att locka entreprenörer och möta minskande befolkningar i många länder.
Flera av dessa frågor är sådana som parlamentarikerna vi väljer om tre veckor kommer att ha direkt möjlighet att påverka. Andra handlar minst lika mycket om inrikespolitiska prioriteringar. Alla är dock frågor som de svenska kandidaterna i Europaparlamentsvalet borde diskutera och debattera.
Men gissningsvis kommer de hellre att vilja prata om EU-byråkrater som inte gillar snus.