Nu tycks Eva Bofride och jag vara överens om att skillnaderna i välfärdsfrågorna mellan Alliansen och de röd-gröna är hyfsat stora. Utmärkt, då lägger vi den diskussionen till handlingarna och går vidare.
Bofride fortsätter att dra en lans för företag och entreprenörer inom välfärdstjänsterna, främst de små med få anställda. Det låter sig sägas, då en stor andel av dessa mindre utförare är icke vinstdrivande, till exempel stiftelser, kooperativ och föreningar. Den enda riktigt stora privata aktören utan vinstuttag är läkarkooperativet Praktikertjänst som driver vårdcentraler.
När lagen om fritt kundval i välfärden trädde i kraft 1993 sade dåvarande folkpartiledaren Bengt Westerberg: ”Alternativa utförare är komplement, inte konkurrenter till de offentliga.”
Så blev det nu inte. Dels ledde lagen om offentlig upphandling (LOU) till en priskonkurrens mellan offentliga och privata utförare som med tiden fick konsekvenser. Allt mer pressade lärare, vård- och omsorgsanställda kämpar allt hårdare för att åtminstone klara det nödvändigaste.
Dels växte vård- och skolkoncernerna sedan slutet av 90-talet allt snabbare genom uppköp av mindre företag, avknoppningar och sammanslagningar. Mellan 2008 och 2012 var de tio största koncernernas vinst 9,5 miljarder, med en snittmarginal på 7 procent per år. Chefer och ägare står i en dusch av fantasilöner, bonusar och utdelningar. Enbart Attendos koncernchef Henrik Borelius har dragit in 250 miljoner sedan 2010. Allt kommer ur våra skattemedel. Då är det inte underligt att Miljöpartiets Gustav Fridolin i vintras stod i TV och bad om ursäkt för att partiet länge försvarat alla privata driftformer: ”Förlåt. Vi har varit naiva”.
Eva Bofride nämner Attendo, som hon menar är långsiktigt och uppskattat av många. Örebro kommun återtog i december 2013 driften från ett av deras äldreboenden, efter att en inspektion visat att personaltätheten låg långt under vad som stod i upphandlingsavtalet. Kommunen krävde Attendo på ett vite på 1,1 miljon för den uteblivna bemanningen. I stället för att be om ursäkt stämde företaget Örebro kommun på 1,8 miljon för förlust av goodwill (rykte) och av vinst. Märkligt kvalitetsarbete, milt sagt.
Så undrar jag hur det tänktes inom Alliansen när förslaget om en vårdpeng som följer patienter/brukare togs fram. Grundtrygghet, alltså. Vad händer om vårdpengen inte täcker kostnaderna för en svårt trafikskadad 10-åring eller en multisjuk 85-åring? Privata försäkringar som i USA? Förklara gärna, någon.
Till sist undrar Bofride i vilken roll jag skriver, och om jag är politiker. Nå, jag är en politiskt och historiskt intresserad medborgare, en skrivande mångsysslare vänsterut som i fjol tog en internationell masterexamen i ekonomi. Men politiker är jag inte. Duger den deklarationen?