Barnfattigdom. Äntligen har denna skuggsida i samhället uppmärksammats. Den som Rädda Barnen tålmodigt har lyft fram i mer än tio år. Helt i linje med Barnkonventionens krav på alla barns lika rättigheter.
Men det är först under de senaste månaderna som frågan blivit politiskt het. Varför? Förklaringen är Håkan Juholt.
Nästan frenetiskt har han i tal efter tal, i intervju efter intervju lyft upp barnfattigdomen som en skamfläck på Sveriges välfärdsbaner.
Tack Håkan Juholt!
Tidigare har Alliansen ryckt på axlarna. Jo, man har sett den som blott en fråga om barn. Då finns det inte så många politiska poäng att hämta. Från välunderrättat håll vet jag att barnministern Maria Larsson (KD) gång på gång har ignorerat Rädda Barnens rapport, varit irriterad och till och med otrevlig i debatter.
Nu har Juholt urholkat stenen på rekordtid. Nu är frågan i var rikspolitikers mun. Nu har den plötsligt blivit viktig. Tack Håkan Juholt!
Det behövs nya politiker i toppen som vågar ta nya initiativ, som vågar vara allmänmänskliga och ideologiska. Att driva frågan om barnfattigdom är klart ideologisk. Därför att den handlar om välfärden, om välfärdspolitiken, om revor i det sociala skyddsnätet.
Så här sammanfattas den senaste rapporten om barnfattigdom: Denna studie har visat på den offentliga välfärdspolitikens avtagande förmåga att minska barnfattigdomen i Sverige och att dess insatser i allt mindre grad har en inkomstutjämnande effekt mellan hushållen.
Läs den meningen en gång till. Det är en kraftig kritik av den förda politiken. Hur har ansvariga politiker kunnat förhålla sig så ljumna till denna upprörande orättvisa i välfärden? För det handlar om orättvisor.
Fördelningspolitiken
Det handlar om brister i fördelningspolitiken. Allt mindre andel av den ekonomiska familjepolitiken fungerar numera omfördelande mellan fattigare och rikare barnhushåll. Av totalt 67 miljarder kronor i familjepolitiken år 2009, gick knappt sex miljarder kronor till omfördelning mellan barnhushållen.
Familjepolitikens fattigdomsreducerande effekt har minskat markant. För tio år sedan bidrog familjepolitiska insatser till att minska andelen fattiga barnfamiljer till 8-9 procent av alla hushåll med barn. 2009 förmådde insatserna bara reducera andelen fattiga till 15 procent. Det är uppenbart att de familjepolitiska ambitionerna har avtagit. Ändå finns det ett parti i Alliansen som säger sig värna familjen. Men då handlar det om välbeställda familjer i Bankeryd med villa, vovve och Volvo.
Men nu finns det äntligen hopp när blåslampan Juholt har tänt på i debatten. Att slippa de tröstlösa pratet om arbetslinjen. För att istället fokusera på de dramatiska förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen och urgröpningen av trygghetssystemen som också drabbar barnen.
Göran Hägglund talar om "verklighetens folk". Läs Rädda Barnens rapport om banfattigdom. Där finns verklighetens folk. Tack vare Håkan Juholt tvingas Alliansen nu få syn på denna utbredda fläck i välfärdslandet Sverige.