Sylta, grisfötter, köttbullar - och skinka naturligtvis. Julen är en veritabel orgie i kött. Vi stressar med skinkkok och köttbullsrullande. Själva slakten är dock utlagd på proffsen. Skinkan köps färdigrimmad och plastförpackad.
Storskalig produktion har en mängd fördelar. Vi slipper tillverka allting själva. På stormarknaden kan vi plocka både blöjor och bröd, istället för att gå till flera olika affärer. Stordriftsfördelar som ökad effektivitet ger konsumenterna lägre priser.
Samtidigt som vi hyllar fördelarna den industriella revolutionen har gett oss måste vi diskutera industrins baksidor. Djurhållning är en sådan aspekt. Ju längre från produktionen vi konsumenter befinner oss, desto mindre tänker vi på hur den fungerar. Djurfabrikernas villkor ger knappast glada grisar. Långa transporter skapar stress. Därför är det positivt att antalet småskaliga slakterier har ökat på senare år. 1990 fanns 26 småskaliga slakterier i Sverige, mot 40 storskaliga. I dag finns 36 av vardera, och av de småskaliga finns tio som enbart slaktar djur från egen uppfödning. Om trenden håller i sig kan vi få fler sådana slakterier framöver. Det ger färre djurtransporter och färre stressade djur.
Glada grisars skinkor är dyrare än skinkor från storskalig djurindustri. Men ju fler konsumenter som har råd och vilja att välja kött från glada djur, desto större krav ställs på den konventionella djurhållningen. Dessutom smakar julmaten betydligt godare, om vi vet att den inte skapat onödigt lidande.