Som vald riksdagsledamot för Gotland skall jag i Sveriges Riksdag ta tillvara gotlänningarnas intresse i förhållande till övriga Sverige, men jag är också en av 349 som har till ansvar att se till hela landet och dess välbefinnande.
För att jag ska kunna göra ett bra jobb i riksdagen måste jag hela tiden fylla på mitt förråd av kunskaper och erfarenheter. Det kan jag till exempel göra genom att representera svenska folket i olika styrelser, insynsråd och statliga utredningar.
Sämre insyn och påverkan
Regeringen utser ledamöter i dessa instanser, men sedan valet 2006 har den borgliga regeringen valt att avskaffa många styrelser och istället endast inrättat insynsråd. Man har också frångått parlamentariska utredningar och inrättat ensamutredare.
Det har blivit en klar försämring. Insynsråden har inte någon beslutande funktion och det är svårare att få politisk enighet kring de förslag som utredningar nu presenterar. Som oppositionen har vi inbjudits till överläggningar fem i tolv om vi ens blivit inbjudna.
Kanske kan vi nu se en förbättring i detta när regeringen inte längre har egen majoritet. Det är viktigt med insyn och inflytande, så att medborgarnas intressen kan tas tillvara. Det ger en bättre bredd och i många fall större acceptans för de förslag som läggs och sedan beslutas.
Jag anser att det i förlängningen är till nytta för medborgarna att vi som politiker är aktiva och får möjlighet att skaffa oss nya kunskaper och erfarenheter. Jag blir bekymrad när vi politiker i allt större utsträckning stängs ute från de olika sammanträdesrummen.
Störta diktaturen
En representativ demokrati bygger på medborgarnas förtroende. Vi ska naturligtvis granskas i vanlig ordning och anses vi inte hålla måttet så finns det möjligheter att välja andra.
En rättighet som inte är självklar i alla länder. Det ser vi inte allra minst i länder som Tunisien och Egypten där det nu pågår demonstrationer för att störta diktaturen och förhoppningsvis införa demokrati.
Jag har i tidigare artiklar lyft frågan om lantbruknäringens konkurrenskraft och för mig blev det ett tydligt exempel när jag i förra helgen stod vid köttdisken och skulle köpa fläskfilé i en butik i Visby. Den danska kostade där 119 kronor per kilo, den svenska kostade 149 kronor per kilo och den Gotländska kostade 175 kronor per kilo. Vem som har konkurrensfördel är tydligt.
Sämre pris för bonden
I veckan gick jag in på Jordbruksverkets hemsida för att se prisutvecklingen till den enskilde lantbrukaren. Där står det att läsa: "Under efterkrigstiden har priserna till bonden för spannmål, slaktsvin och mjölk fallit räknat i 2009 års penningvärde.
Konsumentpriset på mjölk har inte följt samma utveckling. Priserna till bonden har fallit under den senaste 40-årsperioden, om inflationen korrigeras. Priset på mjölk ökade något under början av 1970-talet.
Från slutet av 1980-talet och fram till i dag har priset fallit med två kronor per kilo i 2009 års penningvärde. I förhållande till inflationen har bondens pris för griskött och vete fallit mer än priset på mjölk. I en prisutvecklingskurva som Jordbruksverket tagit fram från 1930 till 2009, så har priset till svinbonden i kronor per hekto kött aldrig varit nere på en sådan låg nivå som nu." Källa:Jordbruksverket.
Ett är klart. Priset vi betalar i butik är långt ifrån vad den producerande lantbrukaren får för sina produkter och den dåliga lönsamheten är därmed ett faktum. Vill vi ha kvar denna för Sverige viktiga näring, måste vi tänka om i våra val.