Väljare bör inte bara serveras
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
De två alternativen som utkristalliserat sig i form av arbets-respektive bidragslinje för tankarna till tiden före programmen på gymnasiet, då utbildningar kallades just linjer. Nu är det dock inte tre års skolgång som står på spel utan fyra års regeringsförtroende.
För att kommunikation ska fungera måste det finnas två aktiva parter. Oavsett om man pratar eller lyssnar, det går inte att vara passiv på någon sida. Politiker blir ofta, ibland med rätta, anklagade för att inte lyssna tillräckligt eller på rätt sätt. Men väljarna då? Gör de efterforskningar som krävs för att vara tillräckligt underättade inför ett politiskt val?
Alliansen har fått höra att den inte tillräckligt väl har berättat om sin utövade politik. Men känner verkligen inte väljarna vid det här laget till jobbskatteavdragen? RUT- och ROT? Skärpta straff för grova brott? Ökade antalet poliser? Brottsofferfokus? Den samlade integrationsstrategin som snabbare ska vägleda nyanlända?
För att kunna göra ett så bra val som möjligt är det inte bara politikerna som behöver vara förberedda. Också som väljare har ett ansvar att se till att det parti man lägger sin röst på, är för ens eget, men också Sveriges, bästa.
De politiska partierna har stundom också kritiserats för undermåliga hemsidor, och lovat bättring på den punkten. Men det finns något förrädiskt med tillgänglighetsretoriken, det är trots allt inte säkert att relevanta svar finns hos partierna själva.
Det är, med hänsyn taget till hur den moderna mediesituationen fungerar, enkelt att fastna i ett tänkande att någon annan hela tiden är ansvarig för att informera om vad som gäller för en själv. Även när det kommer till de stora samhällsfrågorna, som faktiskt ingen, inte ens en sittande regering kan ansvara för in i minsta detalj, krävs det att fler informerar sig regelbundet.
I ett samhällsklimat som kritiseras för sin cynism är det viktigt att våga bryta mönstret på ett personligt plan. Man måste själv ta reda på vad som händer, även om det inte betyder att man alltid kan kontrollera det i den utsträckning man önskar.
Förvisso blir man som väljare inte alltid insläppt längst in i det politiska köket, men man kan förstå nog så mycket genom att bedöma rätterna som kommer ut därifrån. Genom att granska notan och se vad man fått för pengarna under de senaste fyra åren och jämföra det med det gamla haket som man, på goda grunder, faktiskt valde bort sist efter många års regerande, kommer man närmare att, även denna gång, kunna göra ett eget underbyggt val.