En sund själ i en sund kropp, talas det ofta om. Det ligger mycket i det. Inte minst i skolans värld.
Under lång tid har vi dragits med sjunkande skolprestationer. Särskilt stor har nedgången varit bland pojkar. Det har gått så långt att det beskrivits som ett utbildningsgap där flickorna lyckas i skolan och inom högre utbildning. Skulle utvecklingen fortgå skulle vi i framtiden få ett mycket ojämlikt samhälle där det ena könet i stort blir utestängt från samhällets högsta positioner.
Det är inte rimligt att lämna halva befolkningen utanför, varför det är av mycket stor vikt att bryta den trenden. Jämställdhet innebär inte bara att alla ska behandlas lika utan även att exempelvis skolans struktur och undervisningsformer ska passa båda könen. Man måste ta hänsyn till de olikheter som uppenbart finns mellan pojkar och flickor leverera lika möjlighet till ett bra utfall, det vill säga bra skolresultat.
I en långtidsstudie från Malmö högskola har man under nio år följt över 200 elever på en skola i Bunkeflo. En grupp av eleverna fick daglig idrott och motorikträning, medan en kontrollgrupp fick nöja sig med skolans två ordinarie idrottslektioner i veckan. I slutbetygen från årskurs nio var skillnaden märkbar bland alla elever, men särskilt stor bland pojkar. Bland pojkarna som fick daglig idrott var andelen som klarade grundskolans mål och fick gymnasiebehörighet var 96 procent istället för 83 procent hos gruppen som hade vanligt schema.
Om resultaten går att överföra till det nationella planet visar det på den enorma potential för inlärning som idrotten utgör. Därtill kan läggas effekter som att det finns ett samband mellan fysisk aktivitet i unga år och minskad övervikt då och senare i livet. Det ger följdverkningar för hälsan, med bland annat mer välfärdssjukdomar och benskörhet hos de som inte rört tillräckligt på sig som unga.
Under Almedalsveckan lyfte Kristdemokraterna och Göran Hägglund frågan och pekade på behovet av satsningar på idrott i skolan som en metod för att förbättra skolresultaten.
På onsdagen blev det regeringspolitik när utbildningsminister Jan Björklund presenterade regeringens satsning på mer idrott i skolan. Enligt förslaget kommer undervisningstiden läggas om så att mängden idrottstimmar i grundskolan från läsåret 2016/17 ökar från 500 till 600. Istället ska utrymmet för fria val krympa med motsvarande tid.
Man kan fråga sig om man inte borde gå ett steg längre. Har man funnit en enkel metod för att förbättra studieresultaten borde man inte vila på hanen utan våga utöka skoltiden totalt sett med mer idrott. Skoldagarna i svensk skola är inte överdrivet långa.
Målet för eventuella nya skoltimmar i idrott behöver heller inte nödvändigtvis vara att undervisa eleverna i nya idrotter utan att var och en får en god fysik och orkar med skolgången i övrigt. Folkhälsa, utbildning och välmående samspelar, en sund skolpolitik avspeglar det.