I veckan kunde vi läsa att Arla och ICA nu är överens om att höja priset på mjölk för att öka lönsamheten för den svenska mjölkbonden och jag hoppas att det är en utveckling som också andra livsmedelskedjor följer.
För mjölknäringen är det två tydliga orsaker till deras olönsamhet, det ena är att de pressas av låga mjölkpriser och det andra är att de pressas av höga foderpriser.
De senaste åren har mjölkpriserna varierat mycket kraftigt till följd av en mer globaliserad marknad och det har varit svårt för svenska mjölkbönder att anpassa sig till en osäker prisutveckling.
Följden har blivit att mer än var tredje mjölkbonde har valt att lägga ner sin verksamhet under de senaste fem åren. År 2006 fanns det drygt 8 000 mjölkbönder i Sverige och år 2011 var motsvarande siffra knappt 5 300.
Allt större gårdar
Antalet kor har dock inte minskat i samma takt vilket beror på att de gårdar som finns kvar har blivit större och att det finns fler kor på varje gård.
Idag finns det ett stort överskott av mjölk, vilket bland annat är en följd av ökad mjölkproduktion i Australien och minskad efterfrågan på mjölkprodukter i Europa.
Literpriset på mjölk har det senaste året sjunkit med närmare en krona, vilket innebär omkring tre miljoner kronor i minskade intäkter för en normalstor mjölkproducent. Samtidigt har torkan i USA gjort att foderpriserna stigit.
Mer kan göras
Förutom en liten prishöjning på mjölken är jag övertygad om att vi kan göra mer för att öka lönsamheten och konkurrenskraften hos våra svenska mjölkbönder genom att stimulera produktionsutveckling och effektiviseringar.
Det kan bland annat handla om att använda de tillgängliga medel som finns inom EU:s landsbygdsprogram, det kan handla om att genomföra investeringar som stödjer utvecklingen på landsbygden, till exempel i form av ny teknik och infrastruktur och det kan handla om det svenska mervärdet, där djurskyddet ingår. Men ytterst handlar det givetvis om oss konsumenter och att vi kopplar positiva egenskaper till svensk mat och dryck snarare än till produkter från konkurrerande länder och att vi med detta är beredda att betala lite mer för det svenska mervärdet och djurskyddet.
Besviken
Så har infrastrukturministern och Trafikverket avlöst varandra på Gotland och det är med glädje jag tar del av Trafikverkets vilja att föra en mer nära dialog med Region Gotland i frågan om vår färjetrafik.
Däremot är jag mycket besviken på att detta initiativ inte alls har sin bäring på att den moderatledda regeringen har agerat. Med tydlighet kvarstår ministerns löfte i det svar som hon gav mig på min skriftliga fråga att hon inte hade för avsikt att vidta någon ytterligare åtgärd i ärendet.
Det gör mig fortsatt oroligt i den kommande processen om det inte finns en politisk vilja från regeringen i slutändan. Så lite löjligt blir det när lokala moderata företrädare går ut och ger sken av att de partipolitiskt har påverkat i sakfrågan på annat sätt än att vi alla varit en del av den folkliga opinionen med det höga tonläge som Trafikverket säger sig påverkats av.
Nåväl, så gläds jag nu åt att det i alla fall rör på sig i färjefrågan men än är det definitivt inte läge att ropa hej - än är vi inte över bäcken.