Gotlänningens ledarsida som jag alltid läser med stort intresse var torsdagen den 12 juni ovanligt givande. Där tar Eva Bofride upp tågstrejken i Skåne, där fackförbundet SEKO sett sig tvunget ta strid för anständiga arbets- och anställningsvillkor i det franskägda tågbolaget Veolia som bland annat opererar Öresundstågen. SEKO har för övrigt fått stöd från resten av LO-förbunden. Bland annat med sympativarsel från Byggnads och Hotell och restaurang.
Veolia vill säga upp 252 fastanställda lokförare och tågvärdar (förr kallade konduktörer) för att de ska söka om sina tjänster, nu som timanställda deltidare. De ska gå från fast anställning med förutsägbar månadslön till deltid eller bli daglönare med lägre lön och små möjligheter att förutse om nästa månads inkomst täcker hushållets utgifter.
I motsats till Folkpartiets arbetsmarknadspolitiska språkrör Christer Nylander (för att inte tala om partiets chefekonom Carl B Hamilton) försvarar Bofride inte bara svensk strejkrätt i allmänhet, hon hävdar därtill att den pågående tågstrejken är ett rimligt svar på en massiv försämring av anställningsförhållandena på Öresundstågen. Jag är helt överens med henne. Det är ett bra tag sedan jag såg ett liknande ställningstagande från någon Centerparti-sympatisör vilket värmer mitt hjärta.
Vad kan då ligga bakom Eva Bofride tydliga markering? Orsakerna är nog flera. En kan vara att hon, så vitt jag vet, under sin tid som GT-journalist själv varit aktiv i journalistfacket. Det har säkert varit en del tuffa förhandlingar där chefer ibland velat runda gällande lagar och bestämmelser. Något hon inte tycks ha glömt.
En annan orsak, möjligen viktigare, förefaller vara att Bofride vill markera mot CUF: s anti-fackliga kampanj ”Fuck the fack 4 ever” (Skit i facket för alltid). I fjol skuttade CUF-arna runt i Almedalen i gröna peruker och clownnäsor med det budskapet. Jag är inte helt överraskad, tidigare i år har hon fördömt CUF-Gotlands drogliberala linje på ledarplats.
Det tyder på ett inte obetydligt civilkurage att göra sådana tydliga markeringar, i synnerhet endast tre månader innan ett riksdagsval och mot – vad jag kan förstå – en stark intern opinion från i första hand ledningen i Stockholm.
Införandet av Jan-Christer Ankres liberala kommentar samma dag där han kräver en totalt narkotikafri skola på Gotland är en händelse som ser ut som en tanke.
Ytterligare en tydlig markering mot drogliberala CUF-Gotland och den nyliberala Stureplanscentern alltså. Vi på den här sidan är sannerligen inte alltid överens om vare sig det ena eller det andra, men denna gång anser jag att hon stått upp för de värderingar som besjälar de allra flesta här på Gotland, oavsett politisk färg. Heder och tack!
Jag hoppas Eva Bofride vill delta i den storstädning av vår försumpade arbetsmarknad som hoppeligen kan bli verklighet efter valet.